Farmor Birgit jobbar hårt igen

Mat och bak / Permalink / 1


Ni minns när man var liten och skulle vara stora tjejen och hjälpa till med att vispa grädden till tårtan på alla kalas och man tänkte att ju längre man vispade den desto bättre jobb gjorde man och desto gladare skulle de vuxna bli? Men till sin stora fasa fick man bara ett förskräckt: nej! stopp! det blir ju smör! Minns ni kanske det? Det har jag i alla fall verkligen tagit till vara på idag och utrett grundligt. För man har ju under alla år som gått trott att det bara är ett talesätt, något de vuxna kastar ur sig i affekt, som en liknelse typ, när man har förstört grädden genom att vispa den för länge - det blir smör. Är du dum? tycker kanske ni. Varför skulle man säga att det blir smör om det inte blir det? Kära vänner. Låt mig påminna er om att det rör sig om samma människor som sagt åt oss genom hela vår uppväxt att inte titta på för mycket TV med risk för att få fyrkantiga ögon, och att inte stirra med ögonen i kors för att de då kan fastna och så får man se ut så tills man dör. Jag är ledsen, generation 50- och 60-tal, men ni fördärvade vårt förtroende där och därför har jag liksom aldrig tagit det här smörhotet på allvar. Men det var alltså tills jag för några veckor sedan läste på internet (som man typ alltid kan lita på), att -hör och häpna- om man vispar grädde tillräckligt länge blir det smör!? Damn, tänkte jag! Jag som gjorde ett riktigt uselt val den här månaden och spenderade pengarna på för mycket grädde istället för Bregott och Mjölk. Det lär jag ju ska testa.



Och dra på helvete om det inte blev just smör...







Vätskan som blir runtomkring smörkulorna är kärnmjölk och finns typ inte ens att köpa i butikerna längre. Acoolt! Sen fiska ja ba upp smöret med en gaffel och blanda det med olja och salt i en bunke, för att få lite konsistens och smak på det.







Alltså är man nå ball eller är man nå ball?
Och det bästa av allt: kärnmjölken går ju också att ta tillvara! Man bakar eller lagar mat på den. Typ min och min hustrus gambianska omelett. Mmm mmm mmm!





Sila och använd!



Man är ball.
Nu ska jag borsta tänderna, gå en promenad och sedan äta middag på Max med min svärmor, för efter det ger vi oss ut i svampskogen. SVAMPSKOGEN.

Puss!

God jul Märta-Li önskar Märta-Li

Mat och bak / Permalink / 2
Jag är helt förälskad i min julklapp till mig själv, jag köpte den på Ica Maxi för några dagar sedan, rafsade åt mig nödvändiga tillbehör, kutade hem och invigde den. Jag har köpt till mig själv:



en lergryta. Som jag har väntat. Har gått hela ett och ett halvt år, ända sedan jag och mor var i Alanya och åt kavurma 14 dagar i rad, ända sedan dess har jag gått och hoppats att jag vilken dag som helst ska köpa en lergryta till mig själv och äntligen! Som jag har väntat...

I julklapp, god jul Märta-Li önskar Mamsen, fick jag så den här kokboken:



Mmmh mmmh mmmh!
Då sätter vi väl igång då?

Frederik Zälls cayennekyckling i lergryta med några nödvändiga retuscheringar i receptet av mig




Börja med att blötlägga grytan innan första gången du använder den. Den ska bada 24 lååååånga timmar. Detta eftersom det är fukten som göret. HÄHÄ!



Det är ta mig fan katthår överallt här hemma...

24 timmar innan första användningen ska den alltså bada och sedan 30 minuter innan den stoppas i ugnen. Efter det är det bara att fylla den med alla de härliga godsaker ni kan komma på! Bara er fantasi kan stoppa er!

Skala 800 g potatis och skär dem i någorlunda lika stora klyftor. Kasta ner i botten på lergrytan. Glömde fota (igen) så jag får googla (igen)...


Lite den... jag skulle bli världens sämsta matbloggare om jag bestämde mig för att satsa på det. Hur kan man glömma fota...? Åter till receptet.

Skär kycklingbröstfiléer i nuggetsstora bitar och blanda 1½ dl vetemjöl med 2 tsk cayennepeppar på en tallrik. Vänd kycklingbitarna i blandningen och gossa in riktigt mycket vetemjöl i dem.



Kasta dem i en het stekpanna i smält smör och fräs på en yta som hastigast. Salta båda sidor. Men innan kan du, om du vill, vilket jag ville, kasta ner en liten bit, salta och smaka ifall mjölet är tillräckligt smaksatt av cayennepepparen. Kanske är det för starkt, kanske för svagt... det vet man inte förrän man provsmakat... Smaka smaka smaka!



Kasta ner ovanpå potatisen i lergrytan.



Och så nu till min favoritsås. Grädde, fond och matlagningsvin. Ja, det blir så gott så den kan man sörpla i sig rå. Men det ska vi inte göra. Vi ska blanda 1 dl grädde, typ 2 msk matlagningsvin och 2 msk kycklingfond. Smaka. Smaksätt med mer vin och fond om det behövs. Det ska vara salt. Och syrligt av vinet. Mmh mmmh mmmmmh!





Hacka schalottenlök, purjolök och vitlök grovt. Inte fint. Strö över kycklingen och potatisen i lergrytan. Och här kan ni ju bara ösa över grejer ifall ni vill, paprika, bacon, broccoli, minimajs... varför inte liksom?



Häll gräddblandningen över och stick ner en chilifrukt.



Nu till det viktigaste gällande lergrytor. In med den i kall ugn. Annars spricker den. Ställ in den i mitten och vrid på temperaturen till 200 grader. Jag har en gammal ugn så jag får vrida snäppet längre, till 225 grader. Nu ska den stå en timme och tio minuter. Lyft inte locket innan. Då försvinner fukten.



Under tiden gör vi limedressingen och ställer i kylen.



Riv skalet från två tvättade limes/limer/limefrukter, vad fan det nu heter i pluralis, ner i 400 gram valfri yoghurt. Och vad fan är 400 gram liksom... vem förutom Jamie Oliver klattar upp yoghurt på en våg och bah, 300... lite till.... 350.... bara 50 till så är vi hemma.... sådärja! 400 gram yoghurt. Nu ska vi bara få ut allt hur vågen och se till att inget går till spillo också. Vi får ta 50 gram extra eftersom det fastnade i vågen... då ska vi se, 40.... 10 till bara så är vi hemma... 45 gram... 5 till... sådärja! Aj då... vi får ta fem extra eftersom det fastnade i vågen igen! Lite den...

Ta några deciliter helt enkelt. Eller om du använder yoghurt på burk kan du ju använda ögonmåttet. Jag vill ha en rätt rinnande dressing så jag tar hälften turkisk yoghurt och hälften naturell frukostyoghurt. Blanda ner 2 tsk honung och saften från båda limefrukterna. Salta. Rör om. Smaka. Salta mer om det behövs. Ställ i kylen i väntan på lergrytan.



När det så börjar bli klart här med grytan i ugnen så fräser du på en jävligt stor mängd haricot verts i stekpannan. Godare än att koka. Anser jag. Koka om ni vill. Om ni är rädda för fett. Det är inte jag. Mera smör!



Och så när allt är klart tar du ut den ur ugnen, dubbelkollar att kycklingen inte är rosa och potatisen inte rå. Är det fritt fram så tutar och kör vi. Alleman till bords!







Åh så Per Moberg...
Smaklig spis!

Griljerad skinka med pepparkakssmul

Mat och bak / Permalink / 0
Ja, för någon vecka sedan ringde det på dörren och in kom "Alos matkasse", i handen på Alo herself!
Förutom livsviktiga saker som toapapper och mjölk innehöll den även den lilla vardagslyxen julskinka. Av någon anledning hade jag inget ströbröd hemma (!?), det är ju liksom sånt man köper en gång och aldrig blir av med, så jag kom på den excellenta idén att använda pepparkakor, som svärmor kom innanför dörren med, för någon vecka sedan.

Pepparkaksgriljerad julskinka (mums)

1.



Plocka fram skinka, pepparkakor, två äggulor, senap och fransk senap.

2.



Skär av skinkan den snuskiga skinnbiten, och kanske även lite fett, om du är hysteriskt rädd för kalorier.

3.



Blanda äggulorna med 2 msk vanlig senap och 2 msk fransk senap. Räcker till att griljera en hel jävla grisfarm. Så du kan utan problem halvera och dubbelhalvera mängden av detta. En halv äggula känns ju däremot lite pretto, vad ska man göra med den andra halvan, liksom? Kör 1-1-1, så blir det nog bra. Eller griljera 150 skinkor. It's your choice.

4.



Pensla hela skinkan med senapsblandningen. Undvik att associera dess konsistens till den gången du var ut på krogen med tjejerna år 2006 och blev så packad så du spydde hela natten och dagen efter inte kunde sluta spy, och bara fick upp galla, så blir det lättare att äta den senare.

5.



Mortla 5-6 pepparkakor, så du får en deciliter smulor.

6.



Gnid in hela skinkan med pepparkakssmulet och se till att täcka det mesta. Rulla den fram och tillbaka, klappa lite på den, upptäck att smulorna inte fastnar för att de inte är tillräckligt mortlade, försök mortla de som är kvar i morteln utan att tvätta händerna innan, för det är för jobbigt, och passa på och ta en stund att begrunda hur det känns att vara Per Morberg.

7.



Skjuts in i ugnen, 200 grader i cirka 15-45 minuter. Det stod 15 minuter på skinkplasten, men jag vill ha ytan knaprig och riktigt fastsvetsad i skinkan, så för mig blev det lite längre.

8.







Ät gärna när den är nygriljerad, för den blir aldrig så god som då. Oj oj oj, vad mumsigt!
Och nu är det drop in här på 47 D, hörni, för denna kommer jag icke sätta i mig själv innan den börjar bli dålig! Pappa, Milfen, Mamma, Mormor & Morfar... Först till kvarn! Piece of cake och jättegott. Åh, mums!
Till top