And I don't wanna live that way, reading into every word you say...

Allt / Permalink / 2
Den här låten är så bra så jag får svårigheter med att tänka mina vanliga tankar medan jag hör den. Kan man säga så? Jag får till och med svårt med att bygga meningar på förståelig svenska. Jag har satt den på repeat på Spotify och må ha hört den närmare trettio gånger nu. Så många gånger att det nu är okej för mina grannar att ringa på dörren och be mig byta låt. Om en timme till kommer det vara okej att skrika det aggressivt från balkongen. Det var då självaste jävlar vad låtjäveln gick het ikväll då! Men nu är det nog, nr 287! Byt fort som satan eller bli av med kontot. Med jävligt ovänliga hälsningar resten av trapphuset...



Imorgon är jag ledig. Ikväll är jag ledigare i sinnet än vanligt. Får jag vara det? Nej, säger nog Ziri. Märta! säger Ziri. Nu lägger du av!

Men ni förstår inte lättnaden av ett fritt sinne! Eller rättare sagt fängelset ett huvud kan vara. Fast jag vet att det bara är ett huvud. Världen runt omkring är bara världen runtomkring. Den är inte plus eller minus på det sättet. Det är tolkningarna av den i mitt huvud som kommer bli min död en dag. Jag undrar om jag är skapt annorlunda än andra... som aldrig kan sluta tänka. Jag hade en tjejkompis på universitetet i Stockholm en gång, Isa, jag minns tiden då ingen av oss kunde sova. Vi hittade en bok - "Kvinnor som tänker för mycket" - satan vad vi skrattade. Vi tänkte så mycket så vi hade inte tid att sova på den tiden. Det händer väl fortfarande då och då att min egen hjärna sätter stopp för möjligheten att somna in som normala människor gör när de är trötta, senast i natt kan jag säga, men knappast 365 dagar i sträck längre. Jag fattar inte hur vi orkade över ett år utan att sova mer än tre timmar per natt. Hur blev vi inte knäppa? Kroppen är fantastisk. Den mänskliga hjärnan är fantastisk. Tänk vad mycket ont vi gör mot oss själva bara genom att tänka...

Men hur förändrar jag mig då? Hur förändrar du dig? Är det bara att låta tiden göra sitt och försöka må så bra som möjligt medan den verkar...? Och glädas åt världens roligaste tjejer på min praktikplats, finaste systrarna som kramas när man behöver kramas, pappa och Milf som hämtar en i vått och torrt, mamma som åker på Zumba med en och ger en mat efteråt... Jag fick sushi av kantorn Anders iförrgår! Känn dig fri, sa han när han släppte av mig på BOOM. Jag lyssnade verkligen. Men jag kan inte känna att jag är fri eller äger livet, när livet hela tiden äger mig. Fast inte ikväll, då ägde jag livet. Livet trodde inte att jag skulle göra som jag ville eller inte borde, men ikväll var jag fri, jag var inte i mitt huvudfängelse. Och nu är du bara någon jag brukade känna.


Över mörka vatten

Allt / Permalink / 0
Ja, vad hände med våren? Det är väl kanske frågan vi alla ställer oss idag, med gårdagsvårdagen som en ljuv eftersmak på tungan av en mjukglass på torget en varm sommardag. Men det var gårdagen och idag är det grådagen. Det är väl cirka två grader varmt i Sundsvall och regnet faller konstant nedåt. Så, idag är det inte mycket som är kulört, så att säga! Himlen ovan mig, huset jag bor i, jag slår på webcamen och ser att väggen bakom mig och tröjan jag bär, ta mig fan allt är grått idag. Och som pricken över i:et har jag har en liten hårslinga vid min vänstra tinning som vägrar lägga sig. Låt inte min skönhet ha ihjäl er nu.



Jag drar ner den bakom örat...



... och den flyger upp igen. Charmigt?! Är ni också sånt här Top Model-material på morgnarna förresten? Morgon sa jag och så är klockan 13:27. Jag är faktiskt ledig idag så jag ska ta morgon hela dagen. Jag ska ta morgon hela dagen inne hos Ingrid. Hon ringde för en kvart sedan och frågade ifall vi ska dela en pizza till lunch/middag. Oh maj gad, sa jag och ställde in Zumbapasset kl 16.45. Jag älskar Zumba, men jag uppskattar även mitt sociala umgänge, så jag väljer helt enkelt Ingrid och kör ett Zumbapass framför TV:n ikväll istället. Med persiennerna neddragna naturligtvis. Man kan ju åtminstone försöka få ha sitt anseende i behåll.

När jag tränar Zumba, som jag försöker hinna med i alla fall en gång i veckan, så ställer jag mig alltid längst bak. Ni vet, salen är klädd med speglar och jag kan liksom inte koncentrera mig på att effektivt bränna fett när jag hela tiden möter mitt eget skräckslagna knallröda ansikte och min okoordinerade kropp som dallrar på femton olika ställen i spegeln. Då fokuserar jag istället på att vara snygg och det bränner man inga kalorier på. Att vara snygg på Zumban och att vara snygg på stranden i sommar är inte samma sak. Icke kombinerbart. Ekvationen har ingen lösning. Därför står jag längst bak, eller rättare sagt på raden näst längst bak, så att raden längst bak, där ingen tar ett steg rätt, inte distraherar mig. Det är så jag vill ha det liksom. Det är så jag behöver ha det när jag tränar Zumba. Vad jag inte behöver är följande, vilket inträffade förra veckan: jag hittar den ultimata platsen snett bakom en pelare, på raden näst längst bak, pelaren skymmer spegelbilden av mig själv men inte instruktören på scen, jag har ingen bakom mig, ingen spegel åt vänster och fullt med folk som täcker spegeln till höger. Allt är tiptop och nu kör vi. Fast nej, en eftersläntrare. En typisk fotbollskille äntrar salen, han har fått i hemläxa av fotbollscoachen att träna upp sin koordinationsförmåga och tänker att ett Zumbapass är väl på sin plats. Han sicksackar genom salen med 45 kvinnor och siktar på den tomma platsen bakom mig. Jag känner impulsen av att lägga mig raklång på golvet och göra en snöängel. Säga NEJ! Det är upptaget här. Nej, sa jag. Vem står här då? hade han frågat. Möjligheten att få ha mitt goda anseende i behåll, hade jag svarat. Men jag står kvar och tänker: men det må du väl fatta att du kan ju inte stå bakom mig på ett Zumbapass?! Jag ska ju för fan dallra på femton olika ställen i 60 minuter här och jag vägrar handla träningskläder på Moyo för att killar ska kunna stå bakom mig på Zumban. NEJ! Flytta på dig! Jag sa att det är upptaget! Nu kör vi igång, annonserar instruktören. Okej, andas, Märta-Li. Nu kör vi igång som om testosteronet aldrig uppfunnits.

Efter passets slut dröjer fotbollskille misstänkt länge i salen, står som av en händelse utanför tjejernas omklädningsrum när jag kommer ut. Och som kvinna känner man när en man vill en något. Man har en radar för när en man vill ha något av en. Ungefär som den där Streetdancekursen jag betalade 2500 kr för på Danscenter i Stockholm och hann gå en gång på, blev krävd på mitt mobiltelefonnummer av instruktören, satte aldrig mer min fot på stället igen. Jag tänker inte se ut som en hiphopare för att få vara i fred när jag tränar! Det är den här kroppen jag har blive mä! Jag skakar en gång och får 15 daller gratis, det är inget jag kan göra nåt åt. Det är så det är och förmodligen så det alltid kommer att vara. Jag är kvinna, låt mig dallra! Fotbollskille, håll ditt testosteron i schack och ladda hem DVD:n, känner jag! Alternativt bär sovmask och träna även upp din lyssnarförmåga. Behövs förmodligen eftersom du är karl.

Nu ska jag bajsa, duscha, borsta tänderna, gå över till Ingrid. Det blir liksom inte mer än så idag, känner jag. Det är långdag imorgon på praktiken. Jag älskar mina praktikkollegor. De arbetar ju naturligtvis, men jag gör ju bara praktik, så jag antar att det gör dem till praktikkollegor. Ja, de är härliga brudarna. Brudar brudar brudar!
Till top