And I don't wanna live that way, reading into every word you say...
Imorgon är jag ledig. Ikväll är jag ledigare i sinnet än vanligt. Får jag vara det? Nej, säger nog Ziri. Märta! säger Ziri. Nu lägger du av!
Men ni förstår inte lättnaden av ett fritt sinne! Eller rättare sagt fängelset ett huvud kan vara. Fast jag vet att det bara är ett huvud. Världen runt omkring är bara världen runtomkring. Den är inte plus eller minus på det sättet. Det är tolkningarna av den i mitt huvud som kommer bli min död en dag. Jag undrar om jag är skapt annorlunda än andra... som aldrig kan sluta tänka. Jag hade en tjejkompis på universitetet i Stockholm en gång, Isa, jag minns tiden då ingen av oss kunde sova. Vi hittade en bok - "Kvinnor som tänker för mycket" - satan vad vi skrattade. Vi tänkte så mycket så vi hade inte tid att sova på den tiden. Det händer väl fortfarande då och då att min egen hjärna sätter stopp för möjligheten att somna in som normala människor gör när de är trötta, senast i natt kan jag säga, men knappast 365 dagar i sträck längre. Jag fattar inte hur vi orkade över ett år utan att sova mer än tre timmar per natt. Hur blev vi inte knäppa? Kroppen är fantastisk. Den mänskliga hjärnan är fantastisk. Tänk vad mycket ont vi gör mot oss själva bara genom att tänka...
Men hur förändrar jag mig då? Hur förändrar du dig? Är det bara att låta tiden göra sitt och försöka må så bra som möjligt medan den verkar...? Och glädas åt världens roligaste tjejer på min praktikplats, finaste systrarna som kramas när man behöver kramas, pappa och Milf som hämtar en i vått och torrt, mamma som åker på Zumba med en och ger en mat efteråt... Jag fick sushi av kantorn Anders iförrgår! Känn dig fri, sa han när han släppte av mig på BOOM. Jag lyssnade verkligen. Men jag kan inte känna att jag är fri eller äger livet, när livet hela tiden äger mig. Fast inte ikväll, då ägde jag livet. Livet trodde inte att jag skulle göra som jag ville eller inte borde, men ikväll var jag fri, jag var inte i mitt huvudfängelse. Och nu är du bara någon jag brukade känna.
skriven
Lilla stumpan, Livet kan få bära och leda oss... eller så kan man, vilket är oerhört mycket vanligare, själv välja, styra o ställa och skapa omständigheter, som sedan drabbar oss och på olika sätt är svåra för oss... <3 <3
Utan att gå för mycket i detalj, säger jag:
- Livet ÄR frihet -- men under ansvar att lyssna inåt.
Osökt tänker jag på "Footprints"... både som originaltext och med Leona Lewis.
http://www.youtube.com/watch?v=9rqsltr5vsE
One night I dreamed I was walking along the beach with the Lord.
Many scenes from my life flashed across the sky.
In each scene I noticed footprints in the sand.
Sometimes there were two sets of footprints,
other times there was one only.
This bothered me because I noticed that during the low periods of my life,
when I was suffering from anguish,
sorrow or defeat,
I could see only one set of footprints,
so I said to the Lord,
“ You promised me Lord,
that if I followed you,
you would walk with me always.
But I have noticed that during the most trying periods of my life
there has only been one set of footprints in the sand.
Why, when I needed you most, have you not been there for me?”
The Lord replied,
“ The years when you have seen only one set of footprints,
my child, is when I carried you.”
--Author Mary Stevenson--