Min fantastiska ungdom

Allt / Permalink / 3
Jag satt och rotade bland alla saker jag lagrat i min garderob under årens gång, då min mor ska till att flytta hemifrån nu. Och så fann jag min orangfärgade, ludna allt-i-allo-bok, med ett vackert tygmärke av Nasse, Nalle Puh och Tiger på framsidan, som jag alltid bar med mig och använde för att sammanfatta livet i, som det för tillfället var.
Tänkte jag skulle återge första sidan för er.
Det är en lista, på 16 punkter, med saker som jag tydligen ska ha utfört innan jag sluter mina ögon för det här livet. Vänligen notera punkt 13-16.
Jag citerar:

"Detta skall jag ha gjort innan jag dör:

1. Bott i Spanien
2. Simmat bland delfiner
3. Lärt mig det spanska språket"

(Och än så länge är det väl helt okej, men notera hoppet upp i det blå, vid punkt 4 och sedan hur jag tvärdyker ner till jorden igen från punkt 5-12.)

"4. Bott som Kanin i Nalle Puh
5. Varit i London..
6. ...USA
7. ...Marocko
8. ...Kina
9. ...Tokyo (Notera Tokyo, inte Japan)
10. ...Indien
11. ...Australien
12. ...Disney World 

13. Ha hittat ett ställe som sjumilaskogen och bott där.
14. Varit nunna
15. Varit muslim
16. Varit med i "Fröken Sverige".

...
HAHAHAHAHAHA! Fröken Sverige!
MUSLIM!
NUNNA!!!
Hahahahaha!
Åh herre gud! Alltsåååå....vad höll jag på med på högstadiet egentligen? Inte konstigt att jag inte har några minnen från den tiden, jag var ju konstant uppe och svävade i det blå! Nunna, liksom? Muslim!! Varför???
Ja herregud. Jag måste ju ha varit väldigt underhållande att umgås med i alla fall...

Och här då hörrni, jag vänder blad och finner en av mina tusen dagslistor som jag skrev när jag klev upp varje morgon:

1. Äta en rejäl frukost (Bra där Märta!)
2. Läsa en hel Kittybok
3. Läsa lite Jane Austen
4. Laga middag
5. Be
6. Skriva dagbok
7. Använda glasögon
8. Plugga


HAahahahahaha!

Och så vänder jag blad igen och finner ett stycke önskelista...

1. Kejsarens nya stil
2. Nalle Puh affischer o filmer (notera det understrukna o:et)
3. Kitty-böcker
4. Nalle Puh säng set (snyggaste särskrivningen)
5. Skol-matriel (snyggaste stavningen)
6. Armbandsur/ ringklocka
7. Bumbibjörnssingeln
8. Stövlar m. platå eller klack
9. Lionel Richie -Angel
10. Jennifer Lopez -Let's get loud
11. Sov linne (Nalle Puh), trosa

Vänder blad igen och asgarvar!!
Hahahahha!

"Kanin odlar:
Tomater
Morötter
Äpplen
(Majs) (även inom parantes)
Pumpor"

...och detta följs av

"Måndag -migsjälvdag
Tisdag-pluggdag
Onsdag-Hemmetdag/plugg
Torsdag-(pluggdag) (notera parantesen igen)
Fredag -Fri
Lördag
Söndag -skidor"

SKIDOR! HAHAHAHAHA!

Alltså allt finns med i denna lilla ludna bok, allt!
Se bara på det här, det är tydligen från någon bok jag höll på att läsa för tillfället:

"Ms Taylor -guvernant
Mr Weston -Ms t. man

Isabella -Emmas syster
James -butler
Hanna -James dotter
Mr Knightley (låter bekant....?) -Isa:s man's bror (notera genitiv-kolonet efter Isa som blev en appostrof efter "man")
Mr Elton -kyrkoherde
Hartfield -Gods
Highbury -stad
Harriet Smith -vän"

Ha ha ha! Harriet Smith -vän PUNKT SLUT.

Ja, jag vet inte, vad säger man...jag verkar ju ha varit...jag vet inte om lycklig är rätta ordet, men det verkar ju så minst sagt...det gör mig lycklig att läsa det nu i alla fall...;)
Nu ska jag äta frukost och sedan stöka vidare.
I morgon bitti bär det förhoppningsvis av hemåt mot huvudstaden igen!

Träffade förresten en kvinna på bussen på vägen hit, som var minst sagt pratglad...det första hon gjorde när hon satte sig ner bredvid mig på centralstation, var att sucka högt och säga "GUD, vilken dag!" och sedan titta på mig, så att jag var tvungen att fråga "jasså...?" och vänta på en fortsättning, bara för artighetens skull. Och sedan pratade hon hela vägen till Söderhamn, där hon slutligen steg av. Om allt mellan himmel och jord. Men det jag ville komma till var att hon liksom jag, lever mellan två städer, Stockholm och Söderhamn. Och så frågade hon mig "kallar du också allt annat för hem, än den platsen du för närvarande befinner dig på?" Ja. Det gör jag.
Är jag i Stockholm är Sundsvall hem och är jag i Sundsvall är Stockholm hem. Den ständiga stressen framåt, till ett annat mål, aldrig hemma, alltid borta. Vad det gör med psyket skulle jag gärna vilja fråga Freud om.

Nu ska jag äta frukost.

myspace layouts

Kärlek!
Over and out.

Drömtydning

Allt / Permalink / 2
Egentligen är jag starkt oför det här med att blaffa ut livet i detalj på bloggen ( i alla fall mitt liv), men ibland är det bara ett nödvädigt ont helt enkelt.
Som det här med mina drömmar.
Det har hänt att jag har skaffat böcker om hur man tyder drömmar, men herregud.
Det jag drömmer om finns inte i böcker till försäljning bland allmänheten, så att barn kan få tag i dem.
Den jag tänkte dela med mig av idag, och be er hjälpa mig att luska ut vad i hela friden det vill säga mig, är däremot av den barnvänliga typen.

I min dröm som jag hade i natt så bär jag omkring på ett barn på höften.
Det är mitt barn. Och det är en pojke i 10-års-åldern. Tydligen födde jag honom då jag var 12, adopterade bort honom och nu är han tillbaka till mig igen. Och det är värsta sortens ouppfostrade snorunge och jag måste ha med honom överallt. Min första tanke är faan, inte ett barn också. Men jag biter i det sura äpplet och tar mitt ansvar som mor.
Bär honom på höften överallt, in på jobbet, släpper honom och säger åt honom att uppföra sig. Han rusar iväg med en bunt skolkataloger, han hittat på en bänk. Släpper honom med blicken i två sekunder, pratar med min chef, sedan kommer pojken springandes tillbaka med skolkatalogerna och en blå sax i famnen. Han har klippt sönder katalogerna, min chef sitter på en stol och har stort lockigt hår på huvudet och skrattar "nu får du skämmas Märta". Plockar upp pojken och ryter åt honom att han kan glömma lördagsgodis, lördagsgodis är ett privelegium, inte en rättighet!!! (Notera hur klok och verbal jag är i mina drömmar). Tar pojken på höften och går ut.

Och där är det slut.
Vaknar och tycker om känslan av en snorunge på höften.
Så jag kommer nog bli mor när det väl är dags, ändå.
Oroa sig inte moder, du kommer bli mormor, på nåt sätt.

Kärlek!
Over and out.

Veckans bottennapp

/ Permalink / 1

Det är ett herrans packande och bärande på hemmafronten just nu.
Mor har blivit stor och ska lämna boet.



Känns bitterljuvt.

Det är som så att min moder har försett mig med sin egna nya fina rosa sony ericsson walkman mobiltelefon.


Fast rosa.
Gulligt.

Själv har hon offrat sina sista ören på att köpa en ny till sig själv. Så jag sa som så att morsan, ja bjure på en fika nånstanns som tack. (Mycket generöst av mig). Och så hjälper jag dig att flytta över i din nya telefon (otroligt mycket generöst av mig). Och när mor får säga sitt hamnar man tveklöst, alltid, no matter what, på gamla hederliga:




Mor till vänster och jag till höger:



(Skojar bara)

Nej men hur som helst så hamnade vi på donken, där jag lät generositeten flöda och min mor fick välja vad hon ville från menyn, utan att behöva bry sig om priset. Jag kände för att låta henne få lyxa lite, så jag sa "Ta vad du vill ha, kosta vad det kosta vill". Så hon såg på mig med sina stora ögon och jag riktigt såg hur hon njöt  när det väl hade sjunkit in och när hon vände sig om och insåg att hon stod där med hela menyn och världens alla möjligheter framför sig. Hon var tvungen att ta sats några gånger för det kändes så overkligt för henne, hon såg på mig med är-du-verkligen-säker-blicken och jag nickade ett myndigt se-så mot henne. Så hon sade stolt till killen bakom disken: en stor latte och en cheeseburgare, tack. Själv tänkte jag på vad Anna Skipper skulle sagt, så jag skippade latten och tog en apelsinjuice istället till min cheeseburgare. "Och så vill jag ha fullkornsbröd" sa jag och min mor utbrast "OH! JAG Å, JAG Å!" 
Betalade och gick och satte mig medan min mor tänkte att det var nu eller aldrig, tog tillfället i akt och la in en stöt hos killen bakom disken. Jag började sprätta upp min mobil, lade ut alla delar på bordet och sim-kortet på brickan (så att jag inte skulle tappa bort det). Min mor kom och satte sig, efter att ha fått nobben av killen i disken, så vi började sprätta upp hennes mobiltelefon och kastade huvudena bakåt och asgarvade högt tillsammans, pinsam tabbe efter pinsam tabbe, då vi försökte få alla bitar på plats igen (och nej grannen Hans, det är inte så lätt som det verkar).
Så fick jag den briljanta idén att jag skulle rensa bordet på pommes frittes, hamburgarpapper och juicetetror. Så jag samlar allt på min bricka och struttar iväg mot källsorteringen, vräker ner allt i övrigt-facket och går tillbaka och sätter mig vid bordet, där jag gör den hårresande upptäckten, då jag ska till att montera ihop min nya telefon: helvete!
Simkortet, var det ja...
Så medan min mor sitter och surplar sin latte och pillar med sin nya mobiltelefon som hon har alla pusselbitarna till, får jag gå fram till killen i disken och presentera mig som FBI-agent på topphemligt uppdrag och be att få gå igenom deras sopor, det är för deras och kundernas säkerhets skull.
Nej jag fick fint gå fram och berätta att jag kastat mitt simkort i deras fucking sopor, och så fick jag komma runt på baksidan och så var det bara att slå sig ner och sätta igång. Det roligaste av allt var killen bakom disken som log lite lätt "lycka till" mot mig, gick ut till min mor och sedan kom infarandes som stormen Gudrun igen och flåsade "jahaaaa, det är ett sånt simkort, jag trodde det var kortet till badhuset du hade råkat kasta!"
Kortet till badhuset...just det. Första tanken: och du lever kvar i vilket århundrade?? Andra tanken: Märta-Li 5 år, står på trampolinen och nyper åt näsan med höger hand, korallblå baddräkt med små gula och röda korvar på, simdyna runt midjan, slickad badmössa på huvudet, simglasögon och det äckliga grisrosa gummibandet runt fotleden med den äckliga nyckeln till det äckliga skåpet i det äckliga omklädningsrummet. Reaktion: asgarvar.
Så där satt jag på golvet i det lilla utrymmet bakom Mc Donald's sopor, med bearnaisedip, pommes frittes och ketchup upp till armbågarna, och letade ett pyttepyttesuperpytteminilitet simkort. Som inte går till badhuset, utan till min telefon...just det. Mc Donald's personalen gick förbi och tittade på mig som om jag led av någon äcklig sjukdom. Och i soptunnan som var fucking full när jag, och tjejen som hjälpte mig, började återfann vi mitt simkort, som går till min mobiltelefon och inte till badhuset, längst ner. Varför inte. I soptunnan som var full fann vi det längst ner. Naturligtvis. Längs ner. Så när hon nästan lika lycklig som jag, då jag insåg att hon hade hittat det, utbrast "här är det!!" flög jag upp och gav henne en den äckligaste kram hon någonsin tagit emot.
Sprang ut till min mor i restaurangen, indränkt i dip och kethup och annat oidentiferbart klet, där hon satt och fnittrade och sörplade latte och pillade på sin nya mobiltelefon i godan ro.
Två gånger marinerade jag mina armar med tvål och hudlotion som luktar mandel. Men den inre smutsen går aldrig att tvätta bort. Jag brukade vara en Mc-donald's-sopor-oskuld. Inte längre. Men vi klarade det tillsammans, tjejen och jag. Tillsammans var vi starka och tillsammans tar vi oss igenom dagen som den kommer.
Jag träffar henne aldrig igen, men bara vetskapen om att hon finns där ute gör mig stark.
Älskar dig för evigt.

Nu har jag pausat nog i flyttandet!
Och min mor vill ha en paintillustration av det inträffade, så det ska hon få när jag kommer hem.



Virgin no more!

Kärlek till er alla, och gott nytt år!
Må ert 2009 bli lika vackert och fyllt av upplevelser som mitt 2008 varit.
Hörs igen under flyttpaus nr 2.

Over and out.



Kärlek från flickorna i Sundsvall.
Till top