Arbetsgivaren ska ge blanka fan i när jag väljer att vara med mitt barn

Allt / Permalink / 3
 
Till min förskräckelse läser jag att vi rapporterar i dagens ST om ett flertal organisationer där man ser på kombinerad föräldraledighet/semester som ett problem för den egna arbetsplatsen. Det handlar alltså om föräldrar som uttrycks "utnyttja systemet på ett ytterst egoistiskt sätt" för att tillförskansa sig åtta veckors ledighet i sträck. Jag vet personligen inte var jag ska börja gorma...
 
Min första tanke är att jag inte förstår att det kan finnas så många egoistiska människor på personalrekryteringen inom landets organisationer. Hur i hela friden kan man ömka sig själv som arbetsgivare för att ens anställda nyttjar sin lagliga rätt att spendera tid med sina barn? För mig finns inget naturligare i världen än att ett barn ska få spendera sommaren hemma med sina föräldrar. I min omgivning har det alltid varit en självklarhet att vi lappar semestrar och föräldraledighet för att våra barn ska få vara hemma i största möjliga mån under sommarlovet. För vad vore alternativet? 
 
Jag skaffade inte barn för att avstå från att vara tillsammans med henne på hennes lediga sommardagar – för min arbetsgivares skull! Jag tänker inte få dåligt samvete för att min arbetsplats inte fyller upp med personal under den tid jag är borta. Tid som jag gör det jag är tänkt att göra som förälder – vårda och umgås med det dyrbaraste jag satt till denna värld. Ska jag som förälder gå miste om de värdefullaste av dagar jag kanske upplever i mitt liv, för att Kenneth Berquist sitter på polisregion nord och vrider sig i plågor över att han har svårt för att ringa in folk? Hur blev det mitt ansvar att arbetsplatsen har vikarier så att jag kan ta ut föräldraledighet med gott samvete?
 
Arbetsgivaren ska ge blanka fan i när jag väljer att vara med mitt barn. 
Innan jag ställde in en föräldraledighet och placerade mitt barn på fritids eller sommarförskola, för att lösa personalbristen åt min chef. Innan det hände flög det grisar utanför fönstret. Det är min och mitt barns förbannade rättighet att få vara lediga tillsammans, oavsett tid på året och det är en lagstadgad rättighet av en anledning. 
Våga du bara uppröras över att jag spenderar tid med mitt barn. Våga du bara antyda att jag belastar arbetsplatsen med min föräldraledighet. 
 
Näe du, fy farao och tack och adjö. 
#1 - - Anonym:

Faktum är att när jag är föräldraledig måste någon annan jobba...

#2 - - Arne Anka:

Egoiatiaka människor på personalrekryteringen, säger du. Verkligen?

Har det för en sekund föresvävat dig att när du kombinerar din ledighet, så får någon av dina kollegor utan barn (självvalt eller av andra skäl) MINDRE möjligheter att vara ledig när de vill?

Har jobbat på en sådan arbetsplats. När all semester var planerad, och nästan alla jämkat för att alla skulle få semester. Kanske inte helt efter sina önskemål, men till kanske 90% - då drog någon eller några sitt föräldraledighetskort, och raskt tvingades övrig personal täcka upp för luckorna som uppstått. Resultatet? Jag, och andra barnlösa lämnade avdelningen, och de föräldralediga fick äga sina egna problem. Sket de i, iofs, men frågan är hur länge en sådan verksamhet fungerar, så att de har jobb att vara lediga från...

Den du belastar med din föräldraledighetskombination är din kollega. Och i förlängningen, när kollegan lessnat och slutar, arbetsplatsen. Grattis.

Föräldraledigheten har jag inga problem med, men att kombinera med sommarsemestern? Nej, det fungerar inte i längden...

Svar: Jag tror jag var lite för i affekt när jag skrev igår (det blir lätt så när någon försöker anklaga en för att vara egoistisk för att man vill vara med sitt barn)...Jag förstår absolut att det blir problem på arbetsplatsen med denna typ av kombinerad ledighet. Och att kollegor som alltid får stå åt sidan tycker det är orättvist.
Men jag förstår inte hur du som kollega kan vara så förbenat egoistisk att du står med pekpinnen riktad mot en förälder och dennes barn, istället för mot din arbetsgivare. Hur är det mitt fel att jag nyttjar mina lagliga rättigheter och att arbetsgivaren inte täcker upp med folk! Går det inte att ta in vikarier - fortfarande inte mitt fel. Ta problemet vidare, lyft det på ett högre plan. Det är i grund och botten våra barn det handlar om. Dina kollegors barn. Hur blir man förblindad av sitt eget så att man står och säger: nu får du sluta tänka på ditt barn och tänka på mig istället.
Helt obegripligt enligt mig.
Märta-Li

#3 - - Arne Anka:

Är det egoistiskt att slå knut på sig själv, gång på gång, för att lösa ledighetsdilemman som föräldraledigas kombinationsledighet skapar, och aldrig få något tillbaka?
Exempel - sen fredag, något händer (händelsestyrd ibland akut verksamhet) och frågan kommer om vilka som kan stanna utöver kvällen. Och plötsligt ska den där personen som annars aldrig hämtar på dagis eller vabbar ovillkorligen gå vid 15 för att hämta barnen.

När det här upprepar sig gång på gång, är det lätt att börja bli lite egoistisk själv, och/eller lämna verksamheten.
Och nej, i alla verksamheter är det inte bara att lyfta in vikarier, givet lagstadgade krav på utbildning och behörigheter.

Så klart vill föräldrar vara med sina barn, kanske skulle jag tänka likadant i samma situation, och naturligtvis vill och ska man prioritera sina barn.

Men vänd på det, med ditt eget resonemang - varför ska jag tänka på dina barn, om du inte är beredd att pussla med de livsval du gjort, för att också tänka lite på mig, när jag ansträngt mig och just tänkt på dina barn?
Jag hoppas att jag inte antytt att någon ska sluta tänka på sina barn, det tycker jag verkligen inte, däremot vill jag gärna att man löser saker i dialog.
De flesta arbetsplatser bygger på givande och tagande. När det tas mer än det ges, även om motivet för tagandet är något så ädelt som barnen, så tackar jag för mig.


Du har dock rätt - jag vänder det till ett högre plan, och tycker att lagstiftningen ska ändras. Föräldraledigheten ska vara en ovillkorlig rätt, men den ska inte gå att kombinera med semesterlagen som sker idag.
Olyckligt kanske, men den ståndpunkten har jag kommit till efter att ha upplevt det ovan nämnda när barnlösa ställer upp för de föräldralediga, men inte får något tillbaka.

Så kan det gå, om för många för ofta till punkt och pricka ska utnyttja sin lagstadgade rättighet, istället för att inse att det handlar om att arbeta tillsammans, och faktiskt jämka åt båda håll...


Till top