Barnrumsgolvet

När vi 2 blir 3 / Permalink / 2
Birgitta med silikonringarna har hört av sig! Hon vill meddela att hon mottagit min inbetalning på 52 kr/ á 10 ringar och postar dem idag, den 16:e april. Så i väntan på att få slutföra mina utsökta napphållare fortsätter jag med min flock fåglar och gör ännu fler napphållare.
 
 
Under tiden har Lars-Eric och Ida börjat med barnrummet. Rummet till barnet, så att säga. Det är ju såna som är så kanon, känner jag såhär rent spontant, när man ska ha barn. Så det klaffar ju perfekt, rent tidsmässigt sett nu. De har slipat väggarna, målat taket, satt väv och målat ett första lager vitfärg. Jag hade nästan nått den punkten där jag varit sambo så pass länge med Götes murgrönor sedan -74, så att jag började intala mig att jag var fäst vid dem, att de var fina och att de skulle få vara kvar, men i sista sekund bestämde jag mig således för att de var för mörkgröna och inte alls passar med min Lindblomma 805. So white it is.
 
 
Så jävla grymt!
Tidigare har vi varit på XL Fresks Bygg, eller i vilken ordning man nu säger det, och valt ut golv. Eftersom Lars-Eric är så infernaliskt imponerad av plastmattan jag valde till köket och hallen så ville han slå på stort och köra plastmatta även i barnrummet. Så Lars-Eric har ringt sin bästist Rogärt, som är golvläggare, och sagt att vi har fattat ett gemensamt beslut om Tarketts Comfort Oak White. Ni vet den, eller hur? Den som ser ut såhär:
 
Kommer passa svingrymt till köks- och hallgolvet! Och jag hoppas verkligen att man får en vit my little ponny och ett nattygsbord i mossa med på köpet, för det har jag alltid önskat mig! Fy farao så stilrent!
 
Igår nådde svullnaden i mina fötter helt nya nivåer. Det var inte utan att jag grät en skvätt när jag tog av mig strumporna och fick syn på dem. När kvällen var kommen kunde jag inte längre gå. Och det var då jag kom på att det var ju faktiskt några dagar sedan jag drack vatten. För såhär på vårkanten är det ju så lätt hänt vetni att man ersätter allt vatten man dricker med öl. Alkoholfri då, naturligtvis. Men jag har ju som tänkt att det är väl vätskedrivande likväl som vatten, så vad spelar det för roll om nu öl ändå är godare? Men mina fötter håller inte med. Så jag drack några glas igårkväll innan sänggång, kanontillfälle sådär på kvällskvisten måste jag tillstå, för som jag älskar att kliva upp och kissa på natten! Men det fungerade åtminstone. Fötterna var lite mindre imorse när jag vaknade och nu frammot lunch är de precis lika svullna som igår igen. Jag sträcker mig efter en klunk nu, bara så ni vet. 
 
Min man har skojat till det med två baguetter från Bäckströms Pain Riche! De ringde på dörren för en kvart sedan. Tyvärr klaffade det inte riktigt med hans starwars-tv-spel, så jag bloggar i väntan på förlustvrålet utifrån vardagsrummet, ni vet det då man vet att en omgång definitivt är över. Det kan komma nu och det kan komma om en timme. Det är det som är så spännande med det här starwarsspelet!
 
Har ni inte provat baguetterna från Bäckströms Pain Riche på Storgatan så har ni inte levt. Det säger jag då er. För varje gång ni kastat bort pengarna på Subway istället för på Bäckströms Pain Riche på Storgatan så har ni dött inombords lite i taget. Jag lovar att jag ska fota den, när det nu må bli dags att äta den. Nu spontanändrade han mitt bröd här från ett Pain Riche-bröd till ett GI-bröd, så jag känner att det är extra pirrigt den där första tuggan just idag! Lars-Eric varierar alltid sitt pålägg, själv kör jag samma gamla hederliga Lax & avokado som vanligt. Fast jag modifierar den såklart och byter ut dillröran mot skagenröra och isbergssallad mot ruccola. Jag tror snart den är så modifierad så den får en helt ny och helt egen beställbar smörgåspunkt på menyn!
 
Det är nu dags att äta. Uteblivet förlustvrål dock. Jag antar att man vänjer sig vid allt bara det har nått en viss punkt!
Tata!
 
 
 
(Mannen på bilden har inget med inlägget att göra.)

Packa BB-väskan (inlägget vi alla längtat efter!)

När vi 2 blir 3 / Permalink / 1
Hörninini...?
 
 
105 unika besökare på bloggen igår och inte en enda kommentar om hur fanatiskt imponerade ni är av vilka utsökta napphållare jag gjort! Vad hände? Scrollade ni för fort så att bilderna bara fladdrade förbi och ni aldrig hann se dem? Var inlägget för långt så ni aldrig kom till slutet? Tog batteriet till iphonen slut? Tuggade katten av laptopsladden? Jag publicerar dem igen, så får ni en chans att rätta till det som blev fel, så att säga...
 
 
Sådär! Åh, så fina.
Ni vet, ett misstag sker så lätt, så det är inget att våndas över i evighet. Och som tur är med misstag så går de ju att rätta till? Rätta till det nu, tack.
 
Idag är det alltså dags att packa BB-väskan. Min karl tog mig i förra veckan på Birsta (eller det kanske heter att han tog mig TILL Birsta, för att undvika onödiga missförstånd där alla inklusive jag själv får upp mycket odelikata bilder i huvudet), där vi efter en lista, skriven i punktform av undertecknad, gick från butik till butik och spenderade mycket generande höga summor på allt som behövs inför att lyckas med föräldraskapet. Från Apoteket till IKEA. Vi har tre sorters tillbehör till mina bröst, efter att jag har börjat amma, två i gummi och ett i bomull. Jag har nya, vita bomullstrosor i grotesk storlek, precis såna som får Lars-Erics propeller att snurra på högvarv, ett par röda shorts med blommor (också de i grotesk storlek), vi har kräkslappar, vi har tre sorters amningsbehåar och vi har tvättlappar och ta mig farao allt! BB behöver inte stå för nånting! Men det är lite så vi jobbar här. Var och en tar ansvar för sitt eget behov. Och jag kommer sno med mig så sjukt mycket grejer  från sjukhuset hem, så mycket som det bara går och det vet jag redan nu, så det här med att stå på sina egna ekonomiska ben och inte belasta landstinget är liksom bara nåt vi vill intala oss nu. Vi kom med en kasse och åkte hem med fyra. Det är också lite så vi jobbar.
 
Och så H&M i Birsta då! Hur tänker de? Är personalen hjärndöd? Hela arbetsteamet? Har inte en enda anställd varit havande någon gång någonsin? Amningsbehåarna... vet ni var de hänger? I  rader! På pinnar! I ankelhöjd! Och jag som inte ens har några anklar! Kom jag ner till de avgrundsdjupa nivåerna skulle jag knyta mina egna skor! Dagligen! Och flera gånger också, bara för skojs skull! Men på H&M i Birsta ska man tydligen ligga och förnedra sig längs med golvet och vifta med armarna som en KNUBBSÄL som flytit upp på torra land, för att hitta rätt storlek till sina små spenar.
 
Rafs rafs rafs, och ju större spenar desto längre in hänger rätt storlek. Desto mer rafsande.
Och sen ska man hänga tillbaka alla behåar man rafsat ut på golvet också, för att det är oartigt att stöka ner och lämna oreda efter sig i butiken? Men då har den här knubbsälen fått blodstopp i axeln, förstår ni, så då tror jag att vi får ta och byta håll!
 
 
Sådärja! Rafs rafs rafs. Vi hänger upp två och sen skjuter vi in resten mot väggen med foten. Förlåt, med paddeln. Man är ju trots alla bara en knubbsäl, så man vet inte bättre... ett tips till personalen på H&M i Birsta City är alltså att ni tar en av alla de där hundratals karusellerna ni har för linnen och för BH:ar åt ICKE GRAVIDA, och underlättar för griniga, feta och höggravida knubbsälar i framtiden, genom att hänga amningsbehåarna på en sån! Så får ni förmodligen sälja mer och städa mindre också. Gör om och gör rätt. Och gör det nu, tack.
 
Åter till BB-väskan!
Det roligaste med att packa BB-väskan är att bestämma vad Maire ska ha på sig då hon fötts! Om allt bara går enligt mina planer och hon föds i en storlek 50, så har jag i princip hela BB-vistelsens garderob planerad:
 
 
 
 
Jag säger ju att jag inte kan något om barn!
Inte köper man såhär fina kläder i strl 50, elle? De har ju den storleken i typ någon vecka bara, och en del har den aldrig över huvud taget, men i vilken vänta-barn-bok står det?! Finns det storlek 50 i affärerna så antar man ju att det är där vi börjar, och så går vi sedan gemensamt framåt. 56, 57, 58, 59, 60 osv. Eller?
Åh, jag fick precis syn på mina gamla barnskor, här intill datorn på skrivbordet. Men du de vore inte dumma till den där färgskalan, inte!?
 
 
Vid vilken ålder börjar man använda skor?
På tal om skor så har mina fötter gått och skaffat sig ett eget liv. Helt avskärmad från resten av den kropp de sitter ihop med, så har de fattat beslutet att nej, nu var vi i spinkigaste laget. Bäst att samla vätska. Ännu mer. En knubbsäl utan en knubbsälsfötter är ingen riktig knubbsäl. Ni ser, jag har liksom inte ens en fotknöl längre?
 
 
 
Och jag är helt sämst på att hålla mig till ämnet, som ju var packa BB-väskan, jag vet!
Men nu vet ni hur det kan se ut i v38! Det positiva är att det går fort att göra sig av med eländet sen. För som jag älskar att kissa! 
Nu är jag trött, så jag ska äta lite hallonpaj och sedan sätta igång. Tung i stjärten.
 
Tata!

 
Till top