Och söndag blev till måndag, den dag mitt liv tog fart

Allt / Permalink / 1
Men livet och dagarna och tiden, var gör vi av all smärta? Hur bakar vi in det i en måndag, en tisdag, en onsdag och en lördag kväll, med öl och grill och grannar, utan att den syns? En två tre tårar och ett ytterligare glas vin, stäng dörren, vänd mig ryggen, vi syns inte i mina drömmar längre, för vi är ljusår ifrån förut. Vill inte sova, inte drömma, inte vakna, vill inte finnas till, vill inte ha den verklighet vi skapat. Så säg att du förstår mig, livet vill oss illa eller var det vi som gjorde illa livet? En är inte här och en vill inte vara här och en är för olika och en fyller minuterna med andra, är jag den enda alltid närvarande? Så ge mig livet lidandet lönen, ge mig armsvett och fotsvett och bröstsvett och pannsvett så finns ni inte längre, ni finns inte längre, ni finns inte längre. De stunder vi trodde vi mådde var jag bara för att ge en längtan till nåt annat, en sång ni sjöng för längesen då ord betydde allt. Ord betyder inte längre allt och ord betyder egentligen inte längre någonting och mina ord är som luft, men inte den ni andas. En sorts luft ni inte vet. Så bli obetydlig i den, bli det, vill ändå inte mer. Hon är den sista stående hon som alltid reser sig ur askan efter älskareld. Ligg för all del kvar och sparka bakut så fort det inte går er väg. Ni vet inte hälften av vad ni tror. Vi syns aldrig mer i mina drömmar och är så långt ifrån förut. Räck mig succéboken, jag ska skriva den ikväll. Så möts vi på andra sidan av min olycka. Jag går mot livet och ni blir luft, men inte den jag andas. En luft ni inte vet. I evigheten amen.


Ω Släpp det Ω

Allt / Permalink / 2
När jag vaknade imorse (eller närmare bestämt kl 12 och 30), härligt utvilad efter två arbetsdagar utan sömn, 40 timmars vaken tid, en pizza, ett glas rödvin och två Lergigan, klev jag i vanlig ordning upp, gav katterna frukost, åt min egen, läste DN och lutade mig tillbaka för att på ett mycket stockholmskt sätt bestämma mig för att nej. Här kan jag inte sitta en ledig dag. Jag måste göra någonting vettigt. Jag måste se folk. Så jag klädde på mig, gick osminkad till bussen och satte mig på 2:an till Birsta City, Sundsvalls vuxendagis. Ty en hårt arbetande kvinna får hårt svettande fötter och ballerinastrumpor behövde därför inhandlas. Ni vet såna där som i princip bara är en sula. Jag mindes att jag hade sett ett par på Indiska i Skärholmen och styrde därför kosan ditåt. Indiskaut helt enkelt. Träffade ett jättegulligt butiksbiträde som visade mig till ballerinastrumpshyllan, det fanns de som var på rea och så fanns det de som inte var det. De här är bra, sa hon om de på ordinarie pris. De har ett litet inlägg för mellanfoten. Hon smekte strumpan på undersidan. Oj, tänkte jag. Det kan jag komma att störa mig fett mycket på, men det kan vara bra då jag springer omkring på så hårda golv hela dagarna. Vi kör! sa jag och gick till kassan. Kom hem, mäkta nöjd över att på ett sådant moget sätt ha inhandlat ett par så überergonomiska ballerinastrumpor, dock bara för att upptäcka följande:



Det är ju alltså inte ett inlägg som sticker upp, utan helt sonika den andra strumpan som de vikt ihop och gömt där inne. Så mycket för den vuxenheten! Och nej, jag tänker inte gå tillbaka och ta upp det med henne. Jag hoppas att hon hittar till min blogg och läser det här istället...

I övrigt då? Inte mycket. Jag ska ha ett Mary Kay-party imorgon efter jobbet, det är fri drop in, höni! Men jag vill inte ha nåt Project X som urartar här hemma, så jag kommer kliva fram och dra en gräns om ni börjar bli uppemot en femtonhundra pers som blåser haschrök på mina katter, stänger in dem i ugnen och börjar sätta eld på grannarnas lägenheter. Kommer inte att hända i det här livet i den här hålan. Eller? Hehehhehehe....

Jag har precis kommit hem från Stockholm och min sommaranställning i butiken har dragit igång. Det är sjukt coolt att ha fått en tjänst för att man har varit duktig! Det har aldrig hänt under mitt 25-åriga liv förut. Inte heller under min 8-åriga karriär, där jag varit aktivt arbetande på dagarna typ lika länge som min pappa har lunchrast. Men satfläsk, jag är ju 26 år, inte 25. Vi får plussa på ett år då. 9-åriga karriär. Och så blev genomsnittet för effektiv tid min pappas 15 minuter långa eftermiddagssrast istället. Det har hur som helst aldrig hänt! Jag har bara fått arbete där det har rådit personalbrist. Men den här gången har jag verkligen ansträngt mig för att göra mitt yttersta och det har gett resultat. Sen kan det även vara enklare att engagera sig när man har bytt till en lite mer underhållande bransch, från en lite mindre underhållande bransch. Hur fan ger man sitt yttersta när man står med en papperstuss i näven i någons röv, liksom? Eller när man står vid en säng och får kräksskvätt i ansiktet för att man i panik inte hittade något annat än en mycket vid djuptallrik, eller när man sitter på huk vid en säng och får kisskvätt i ansiktet för att kateterpåsen man precis öppnade och anslöt till en nattkateter inte var tät? Hur fan anstränger man sig för att ge sitt yttersta då, i en minst sagt inte så underhållande bransch? Det enda man anstränger sig för då är att inte göra något man ångrar, typ säga upp sig eller kväva någon med en kudde. Det kan bero på det.

Titta vad fint jag har fått på min uteplats by the way:



grannen har tvingat mig att göra en utomhuskattlåda med jord för att mina katter kissar och bajsar i hennes rabatt. Nu nöjde hon sig dessvärre inte med bara en kattlåda, utan tvingade även min mamma, när hon var kattvakt, att rensa rabatten, fylla den med bark och sedan göra en kattlåda i den lilla skogen här nere. Och så gick grannsämja till grannosämja. Ogrannsämja. Eller det är ju svårt att säga om det var just den här gången och inte de femtonmiljoner andra gångerna jag fått skäll som var droppen typ. Vi är hur som helst båda skrämmande överens om att en av oss kommer att flytta. Lägger hon ut lägenheten till försäljning kommer hon, för att kunna få den såld, undanhålla den sanitära olägenhet som råder vägg i vägg i form av mina katter, och säljer jag den kommer jag undanhålla den sanitära olägenhet som råder vägg i vägg i form av omöjlig, nypensionerad kärring.

Visst har jag fina kryddväxter förresten?



Det är marockansk mynta till höger (blivande mojito), rosmarin till vänster och något jag inte minns namnet på i mitten. Timjan kanske? Jag vet inte ens vad man ska ha den till, jag köpte den bara för att den luktade gott och var fin. Basilikan och oreganon ska vi däremot inte tala om. Där snackar vi hej, jag bor mitt i en mäklarannons, måste twittra, hashtag olycklig kryddväxt. Ah, oh maj gad, mina designkvistar... Jag lade ut bilden på Facebook och svärmor ba: oj hjälp, du som skulle få tomater av mig, hur ska det gå!? HEHE! Lugn bara lugn. Jag känner en kvinna med supergröna fingrar bara nerför backen! Just ja, det var ju du... ;)

Nu ska jag svepa vinet och se om det blir tyst i huvudet, så jag kan sova i natt.
På återseende pullor!

Och till min hustru säger jag bara:

Ω... släpp det. Utländska Munirs delikatesser. Herr Soriba och garanterat resultat. Snart är det vi igen!

(Litenpuss!)


Gonatt!



Merhaba busungar!  Är ni ute i solen? Det ...

Allt / Permalink / 0

img_3753 (MMS)

Merhaba busungar!  Är ni ute i solen? Det är jag. Njuter av en lunch med undertecknad allena på altanen. Macaroni & cheese från City Gross, 12 kr för en förpackning. Känner mig alltid som Penny i Big Bang Theory när jag står och vispar ihop makaronerna med ostsåsen. Visst har jag söta skålar? De är från BOOM. Kanontrevliga. Tål både ugn, micro och diskmaskin. Undra om jag bör duka undan frukosten, kaviaren ligger fortfarande i solen. Nu äter ju inte jag kaviar så ofta, men det är lätt hänt att den slinker ner i kundkorgen om man är saltsugen när man går och handlar. Nu mulnar det på här så jag ska passa på och fli undan i köket. Det är för övrigt tredje gången idag som min granne tar upp med förbipasserande hur jobbiga mina katter är. Själv ska jag börja ta upp med förbipasserande katter hur jobbig min granne är. På återseende smågryn!

Till top