1-0 till Ernst

Inredning / Permalink / 2
I somras satt jag en kväll framför TV:n hemma och såg ett avsnitt av Sommar med Ernst, i väntan på att karln min skulle sluta fotbollsträningen. Ernst tjavar omkring i trädgårn, inte helt oväntat barfota i beiga linnebyxor och en sån där vit tunika mamma alltid köper på Atatürk när vi är i Turkiet, och berättar om årets olika sådder. Han tjavar längs sin rabatt och faller på knä framför en särskild planta. Titta på det här! försöker han utbrista (han har ju inte så mycket till röstresurser karlstackarn). Titta här! En sak ska ni lära er: vänd aldrig ryggen åt en mynta. Ernst ville mena att den spred sig som en löpeld genom rabatter och gräsmatta och husvägg och allt möjligt ifall man inte såg opp. "Jo jävlar!" tänkte jag, som aldrig gjort annat än att vända ryggen åt mina myntaplantor och inte fan har jag fått gå ut med lien i skördetider och sedan hyrt ett kallförråd att förvara tio tusen ton torkad mynta i små genomskinliga påsar i direkt. Nej! De dör om man bryr sig, och de dör om man inte bryr sig. Det är inget jag kan kontrollera på något sätt. Lagen om livets jävligheter tror jag det stavas.
 
Men så köpte jag ju den där billiga zinkhyllan på IKEA för att flytta in alla kryddväxter när farbror frost kom (bara för att jag inte bryr mig) och ja... Vad ska man säga nu?
 
 
 
Hehe... hej på er!
Det visade sig ju naturligtvis att Ernst hade rätt och att bara jag vände myntan ryggen tillräckligt länge, så skulle det genast börja skjuta nya skott... jag upptäckte det häromdagen när jag skulle till att KASTA den. Så det vara bara att klippa ner den och ge de nya småspjuvrarna en chans. Och så var det 1-0 till värmlänningen.
 
 
Raita någon?

Den mysiga helgen och den nya billiga hyllan

Inredning / Permalink / 0
Men hej! Hur äre?! Allt bra?! Jotack!! Alltså min helg har varit STRÅLANDE, bara fråga så berättar jag... jaee...eller bry er inte om det, jag berättar ändå. Livet har varit superbt. Vi har flängt och vi har ätit på restaurant och vi har haft det bara finers. Sen har jag såklart kräkts några gånger längs några vägar på kvällarna, men det känns oviktigt när man haft det så trevligt annars.
 
På lördag eftermiddag fick jag med karln till IKEA och bara det alltså... vilken övertalningsförmåga. "Jag vill ha en sån där hylla och jag vill ha den nu." "Okej, då far vi."
Men lugn, mor och far, det är inte så impulsivt som det låter. Jag hade sugit på karamellen, ja, säg minst... en vecka åtminstone. Billig var den och bra blev det, titt pån:
 
 
Jag var tvungen att få in kryddväxterna och mormors pelargon från altanen, för de började, utan att överdriva, bli i ledsnaste laget, speciellt efter det där avskyvärda (som jag egentligen gillade i hemlighet) snöfallet som kom för en vecka sedan. Så nu står de lyckliga i köket och huttrar bara på nätterna då jag har fönstret öppet. Fönstret är i och för sig öppet nu också, jag kanske borde resa mig och stänga det.
 
 
Sådärja!
Eller ja. Glad och glad var väl kanske att ta i.
Glad-A-R-E? Nej, inte det heller. Det blir nog faktiskt komposten för den här lille parveln.
 
 
Jaa. Är det en en? Eller är det delar av en häck? Jag vet i ärlighetens namn inte ens vad det här är för krydda, jag köpte den i våras, eftersom den var så fin, men jag har aldrig använt den och kommer nog inte att göra det heller. Handen upp alla som köper kryddväxter för att de är fina och sen inte kniper så mycket som ett blad av dem under hela sommaren för att ni inte vet vad det är? Jag drar en vild chansning på timjan. Det gör mig förvisso inte så mycket klokare, eftersom jag inte vet vad timjan används till heller.
 
De här små krabaterna vet jag däremot vad man har till.
 
 
Man ger dem till någon som äter tomat!
Kort parentes och åter till min utsökta inredning. Visst blev det bra?
99 kr för en sådan snygg och förzinkad hylla från IKEA. Ja, det är ju inte klokt!
Och till och med karln min blev nöjd. Nu vet jag inte varför jag skrev till och med karln min, för han är inte speciellt kräsen av sig eller svår att tillfredsställa, men han blev nöjd i alla fall. Trots en timme på ett köpcentrum. Det var väl kanske det jag hade i åtanke.
 
 
Två BOOM-formar, en Coop-skål och en kaffekanna som stått i pappas uteförråd sedan trettiotalet. Nej, jag kokar inte kaffe i den. Jag vattnar blommorna med den. När det blir av att jag vattnar blommorna.
 
Så vackärt! Jag har blivit så barnsligt förtjust i turkost? Turkisk ost? Nej! Turkos. Inte heller oset från turkmat. NEJ! Färgen turkos! Jag har blivit så barnsligt förtjust i färgen som kallas turkos! När jag ser Hela Sverige Bakar så är det ju främst för att dregla över köksbänkarna, och inte över Bull-Martin och de andra godbitarna som ni andra.
 
 
Jaeee...
Jag gillar Emelie. För hon är från Norrland. Och Josephine. För hon snodde Leilas cupcakerecept och vann i första avsnittet, och gjorde Leila bitter och småaktig. Och jag tål inte Leila.
 
Nu är det dags för mig att borsta tänderna och ta en promenad till City Gross. Nej, det blir bussen till Ica Maxi. Borde äta innan jag sätter mig på en buss. Måste laga lunch. Skulle behöva handla den först bara. Jävlar vad omständligt livet är. Måste kräkas!

Och så femton dagar senare...

Inredning / Permalink / 0
Jag vet, jag är jättebloggseg nu för tiden... men det är som svårt i en sån här grå stad, när man inte upplever särskilt mycket. Jag känner att jag tjatar om detta väldigt ofta, men Sundsvall är verkligen inte min grej. Det känns som att vi alla går i samma klass på högstadiet och att det är omöjligt att försöka hitta de där guldkornen, ni vet de som det går en på en miljon, de som behåller en sak jag yttrat för sig själv, utan att hitta på sin egen variant av det och prata det vidare... det går liksom inte. Större städer, eller andra städer över huvud taget, är inte såhär. Det är en rätt dyster tanke att man lever sitt liv och kanske ska leva resten av det såhär. Eller så är det bara för att det är vinter som det känns så, jag vet inte... Sundsvall är rätt vackert när det är grönt faktiskt. Om man bortser från själva människorna i den. 

Jag tänkte visa er ett jätteroligt paket som jag fick på julafton, men inte har publicerat än. Tomten var mycket finurlig och hans nisse Annlouise la ner lång lång tid på att slå in det. För mig tog det kanske tjugo minuter att öppna...





Meeeeeeeeeeeeeeen! Vad kan det vara, vad kan det vara... ;) Jag fick förslag på en väldigt kort stege på julafton, men som tur var så var det ju inte det utan:



Ett gammalt fönster!
Och så tokpappa då... lura i mej att det var gult och skräpigt, så jag tänkte att jag väntar med att öppna det tills det blir lite varmare klimat, så att jag kan stå utomhus och måla det vitt...


...


punkt punkt punkt...


Men det blev så fint så, när jag äntligen fick för mig att dubbelkolla hur det såg ut! Det är ju sådär med karlar vet ni, man måste vara med hela tiden och kolla så att det stämmer det de säger... och att det blir rätt det de gör. Nu är det jättefint här hemma. Jag hade planer på att sätta det i sovrumsdelen, men sen hittade jag de där tavlorna på Dollarstore och tyckte det var en kul idé att sätta upp kryddor som inte bara drar blomflugor till sig hela tiden...





Och så köpte jag för första gången något som jag velat ha väldigt väldigt länge...



... en gammaldags hissgardin! Från Dollarstore. Hallelujah. Jag älskar att Dollarstore har blivit så Shabby Chic! Dollarstore i Härnösand har ju bara billiga muggar och bakplåtspapper, aluminiumfolie och muffinsformar... Dollarstore här har jättemycket kul som passar in i ett white trash-hem som mitt... nu ska jag bara lära mig hur man rullar upp den snyggt också och kanske ta hjälp av någon som kan hålla i ena sidan men jag knyter på den andra... det var inte helt roligt själv om man säger så... jag satte ju naturligtvis upp den oupprullad och var tvungen att uträtta underverk här till grannarnas stora glädje, såg lätt retared ut med armar och fötter åt åtta olika håll som en stor spindel... notera förresten hur livsglad min orkidé ser ut! Vad hände där liksom? Det enda jag gjorde var att byta fönster åt dem och mårbackapelargonerna blev som på uppåttjack av att stå i vardagsrummet istället... jag måste ta ner julstjärnan innan grannarna börjar tro att jag är sinnesslö. Glömde ju naturligtvis den uppe när jag avpyntade lägenheten och känner jag mig själv rätt kommer jag slå min pappas granne Mats i år, som alltid låter adventsstaken stå kvar så länge så att grannarna börjar ha åsikter om det.

Jag målade även den där flottiga trälådan som bara stått och varit snuskig i skåpet i hundra år:





Och så körde jag ner lite bestick och en marockansk mynta som drar blomflugor till sig... tusan så otrevligt!
Jamen das was das und so weiter, som vi säger på tyska. Jag känner att mina inlägg är mycket svårlästa när det gått några dagar utan att jag skrivit. Jag ber om ursäkt för det. Hoppas ni är alerta och öppensinniga så ska ni nog förstå det jag skriver...
Nu ska jag kissa och duscha och ringa faderskapet och fråga när vi ska leka och sätta lister i hans hall, tror jag det var... HEHE! Arga snickarn börjar NU!

På återseende.
Puss
Till top