Skogspromenad med mor

Allt / Permalink / 2








Jag kan säga att folk har tömt bosvedjeskogen på svamp. Vi gick och vi gick och vi gick. Två och en halv timme. Fick ihop några nävar. Och de nävarna fick vi ihop de första femton minutrarna! Vid en punkt, när vi gått kanske 45 minuter in i skogen, sprang vi på en familj (!?) med skrikande ungar och en skrikande pappa som, just när jag säger till mamma: men kan de hålla käften och gå någon annanstans?, gastar: Här är det svamp!!!! Man kan säga att vi gick någon annanstans. Jag vägrar ha skrikande barn och gastande pappor runt mig när jag går ut i skogen för att plocka svamp. glad blir man inte över lite trattkantareller. Gula kantareller, möjligtvis. Eller en miljon kronor. Men inte trattkantareller som står som spön i backen. Som stod som spön i backen, innan Bosvedjesvensson gick ut och mycket egoistiskt tog hem rubb och stubb för sin egen njutnings skull. Man artighetslämnar väl för fan några stycken, eller hur? Nästa gång blir det till att lifta ut på vischan eller plocka Aronia, som växer i hela området men som alla tror är giftiga. Även jag, innan jag fick det i form av en sylt, i julklapp av mamma. Jag tror att hon ska få förvälld röd flugsvamp av mig i julklapp. Heheheheheheheheh... De e kyckling, et!

Lay all your pain on me

Allt / Permalink / 1
Jamen så trevligt. Vintertid. Då börjar det skymma kl 14.45 istället för 15.45. Det blir förvisso ljust kl 07.00 istället för 08.00, men who gives a shit? Jag tar ju hellre mörkret på morgonen, då jag själv är morgonmörk och bara är hemma och gör mig redo inför dagen, än mitt på dagen då jag är mitt uppe i livet.

Jag gillar verkligen inte omställningen sommartid/vintertid. Nu är det dyngsvart ute och klockan är bara fem. Det är mörkt i varenda cell i kroppen. Varje andetag jag tar är mörkt. Det blir inte ens ljust om jag tänder taklamporna, bara något kymigt Bishops Arms-dunkel, som gör en sömnig och ger en huvudvärk. Om man åtminstone var full så man kunde insupa Bishopsstämningen till fullo...

På Wikipedia står det att vi inte införde sommar-/vintertid på riktigt förrän så sent som år 1980 och innan järnvägens genombrott i Sverige kunde det skilja en hel halvtimme på tiden mellan norr och söder. Det var inte så noga. Förutom när tågen skulle börja gå. Då blev det viktigt. Att vara i tid. Sen tappade vi det där igen nångång på 2000-talet. Det stod inte på Wikipedia, det konstaterade jag själv.

Nu väntar jag en matkasse. Tasteline. Jag älskar verkligen deras matkassar. Eller jag älskar verkligen hela den här idén med att få en matkasse till dörren. Är man ensam räcker den säkert tre veckor. Detta är vad denna vecka bjuder på:



Blir hungrig bara jag läser recepten, men jag har dynggoa rester kvar sen middagen igår -även det från en liknande kasse- som får bli middag idag igen. Jag bara måste lägga ut receptet åt er, alltså GÖRT, för DAMN IT vad gott det blir. Andra gången jag gör det och ba: mmmmm.... och ändå är det helt vanlig husmanskost! Det kommer i ett senare inlägg. Jag säger inte vad det är. Okej, jag säger vad det är om ni tjatar. Varför är det ingen som tjatar? Tjata!



I övrigt har jag bara promenerat och promenerat och promenerat idag. Liksom alla andra dagar. Promenerar och promenerar och promenerar. I Stockholm är man bara aklimatiserad, här är man neurotisk. Åh, vad jag saknar min hustru. Mina vänner. Storstadsrytmen. Den proffsiga anonymiteten. Här är vi bara tattigt kontaktsökande och distanslösa. För det är okej i småstäder. Att vara lite tattig. Att söka kontakt med främlingar. Det är okej för busschaufförerna att förolämpa passagerarna, skrika genom hela bussen åt en. Det okej i Sundsvall helt enkelt. Ba ös över mej. Allt du vill, allt dåligt humör, jag bär det åt dej! Att du försov dig imorse, kom till jobbet utan att ha hunnit äta frukost, glömde mobiltelefonen hemma i all stress, glömde att du skulle släppa ungarna på dagis, så när du kom till bussgaraget och skulle parkera så satt de där som små ljus i baksätet, var bara att vända och åka hela vägen i ilfart till dagis, fick en fortkörningsböter på tillbaka vägen och jävlar vad det var en dålig dag idag. Ge det till mig, kära främling, jag bär gärna dina sorger, eftersom jag bor i en sån tattig stad. Det är okej i Sundsvall. Vi har aldrig setts förr och vi kommer aldrig ses igen, men din vardagssmärta ger du till mig, så ger jag den vidare, till nästa människa jag träffar och som irriterar mig. Älska helst inte din nästa, i evigheten, amen.


Trumpetsvamp, here I come!

Allt / Permalink / 0
Idag vaknade jag i vanlig ordning av att Robert och Luna diskuterade i köket huruvida Robert ska få komma in eller inte. Robert är alltså grannkatten, en trappa upp. Robert vet att det finns mat på golvet bredvid spisen och brukar slinka in helt obemärkt när jag sover. Dagtid vet Robert att han kan säga till på min altan när han vill gå in, så genar vi genom min lägenhet och går upp till hans och ringer på. De öppnar och ser ut som: inte du igen.... och jag tänker: jag sa just detsamma själv, fast till Robert.

Robert vet att det är gofrukost här på morgnarna. Och eftersom Robert är mycket charmig, men även krävande, och jag har ett mycket stort och blödigt hjärta så bryter jag mot den gyllene regeln oss kattägare emellan och:



...ger honom en matskål.
Jag VET, jag är HEMSK! Robert kanske får ett straff när han kommer hem, för att han har ätit borta, och inte får mat på hela kvällen och då kommer han hit istället och så är det bara en enda ond cirkel av allt matande och svältande av Robert! OH! (Jag vill bara inflika att Robert för närvarande slunkit in helt obemärkt genom altandörren och nu sitter i hallen och slickar i sig Jörgens frukostrester, jag hör hans halsband klinga mot matskålen. Se där, nu var det dags för torrfoder!)

Vad ska jag göra!? Jag har inte hjärta att kasta ut Robert, han vill ju bara smaka. Luna brukar försöka göra sitt bästa med att ge honom en liten smäll med tassen när han är på väg ut, ni vet, sådär jättemodigt, när han vänder ryggen till.

Anyway!
Är det fler än jag som all of a sudden är uppe en timme tidigare än vanligt, utan att egentligen ha klivit upp en timme tidigare än vanligt? Jag skyller på ICA-reklamen. Ska man ställa fram klockan eller tillbaka klockan? Baaaaak, för man har sommaren baaaaaaakom sig. Jävla Cindy! Jag vet ju sånt där!

Igår vad jag aldrig ute i svampskogen, för jag var i stan och rände och sedan var jag hos mamma och rände. Så jag och moderskapet tar och länsar resten av skogen idag. Jag minns att Jesper sa till mig när jag jobbade på Wedins och under sex veckor köpte 35 par skor: måste allt vara ett missbruk med dig? Lite den. Allt är ett missbruk med mig. Jag är manisk, jag vet. Jag skyller på ICA-reklamen. Jävla Cindy!

Måste bajsa!
Hörs sen.
Hej hopp!



Puss!
Till top