Jag fick åtminstone möjligheten att blåsa mer än noll på personlighetsmätaren

Allt / Permalink / 1
Ja, det är ju så att när en liten solstråle slutligen når ansiktet efter mörker sedan Augusti så trillar det nästan en tår av lättnad nedför den bleka vinterkinden. Är det äntligen vår, alltså? Då gör det inte lika mycket att livskalitén är kass, att man har skulder, men inga pengar och att man får plocka fram framtidstron ur förrådet med sommarkläderna. Jag tror förvisso att jag redan har börjat tjuvsmaka lite på sommarruset. Det där som alltid gör en så produktiv och får en ett åta sig saker som inte alls blir av när Augustihösten kommer för fort i år igen och alla säger: "oh nej, än är den inte här", fast det blir mörkt kl 21 istället för aldrig, löven är döende och stockholmarna lindar in halsarna i ylle och pappa åker ner i shorts. Oh, nej, än är det sommar! Nu är det så att jag har ett sjätte sinne för väder och jag har börjat smaka på sommarruset, därför är det ljusare tider redan nu. Jag fick något otäckt ryck och investerade 350 kr i min framtid för någon vecka sedan. Det började som en oskyldig surfning på CSN:s hemsida för att kolla Årsbesked 2012, slutade med detta enorma åtagande om att skriva högskoleprovet. Vad hände? Och varför gjorde jag inte detta när jag gick ur gymnasiet och kunde räkna potenslagarna i sömnen? Vad gör jag nu? Får man ha miniräknare? Måste kräkas...

Så hur mår ni? Jag passar på att klaga. Det är nämligen så att jag är sjuk och jag känner att jag inte förtjänar det. För vore jag den där apelsinätande, yogautövande, hurtiga tjejen som föddes på ett löpband med ett par gångstavar i händerna och skridskor på fötterna, hon som blir snyggt rödrosig i kyla, som alltid gick på varenda friluftsdag och gymnastiklektion i skolan och alltid åt de förbannat äckliga rivna morötterna när det var panerad fisk, kokt potatis och filsås till lunch, dotter till Blossom Tainton och Crocodile Dundee, - vore jag hon, så skulle jag ha ett fullboostat immunförsvar från grunden och inte detta skämt som rullar ut röda mattan för varenda bacill som råkar ströva förbi, och därmed sluppit ligga febersjuk hela veckan. Då hade jag kunnat delta med min Aretha Franklin-röst ikväll när sångpedagogen kommer till kören för att ge min och Fridas solokarriär en skjuts ut i gospelrymden. Men nu är jag ju inte den tjejen! Nu är jag ju inte den där naturlivsmänniskan som alltid har en halverad kiwi i plastpåse redo i fickan och går ut fångar dagen med en löprunda på fastande mage kl 05,45, dricker en spirulinasmoothie, ett glas C-vitamin på brustablett och en Actimel när hon kommer hem, sedan hopp in i duschen och iväg till jobbet, ser lika mycket ut som Isabella Scorupco när hon kliver in på kontoret som när hon klev ur sängen. Jag är hon som stiger upp tidigast 10, äter en burk fiskbullar till lunch framför Melrose Place och sedan ligger utslagen i feber när den säsongen kommer, för att jag hatar frukt, rivna morötter och att vara ute i friska luften. Tråkigt, men hon blev jag, liksom. Och nu är jag 25 år och ska äntligen söka in till den utbildning jag vill till hösten. Då kommer jag ju förvisso att ha fyllt 26 till och med, kanske 30-32 när utbildningen är klar, tja... bara cirka ett decennium för sent då! Tur att man ska få jobba till man är 75 säger jag...

Men det är skönt att slå klackarna i taket ibland och satsa på stort fast man är liten. Man blir så sjukt avundsjuk när man nån gång springer på de där gamla klasskompisarna som det gått så bra för och det står så stilla för en själv. De som faktiskt gjorde högskoleprovet när vi gick ur gymnasiet då de fortfarande kunde potenslagarna i huvudet och har hunnit praktisera som hjärnkirurger i tio år sedan vi sågs sist. Först satte de varenda på poäng på högskoleprovet, sedan blev de handplockade till läkarlinjen av rektorn på Yale, gjorde AT-tjänst i Kongo och ST-tjänst i Tanzania, lärde sig både swahili, mandinka, tigrinya, amarinya, wallaf och fola och varenda afrikanskt språk som finns genom att prata med lokalbefolkningen, skaffade artontusen fadderbarn, startade fyrtionio skolor, uppfann ett vaccin mot HIV, nominerades till nobelpriset i medicin, lade ner en coca cola-fabrik och skänkte ett miljardbelopp till Amnesty International. Men! Åh! Så! Fint! Gjort! Vad jag har gjort? Aj aj aj, du jag måste rusa här nu, har tyvärr ett jätteviktigt möte med provrummet på Hennes & Mauritz, men jättegärna en fika någon dag, så att du får berätta mer, kul att springa på dig! Heeeeeeeeeej...

Not! Må fan ta er.
Vi syns på andra sidan 31:a mars, så får vi se vem mer som har rätt till A-kassa om några år!

It's on barbiegirls!

*slår mig på bröstet och går och steker en laxfilé*

Ja, man får säga god natt till herrskapet ...

Allt / Permalink / 2

foto0490_001 (MMS)

Ja, man får säga god natt till herrskapet då? Här hemma har vi Jörgen och mamma-mys. Allvarliga saker det. Läser boken och kliar på magen. Nattlampan har gått sönder, så jag kör taklampan på full effekt här om ni undrar varför det är så ljust. Jag är sjukt trött och får panikångest då jag skriver så mycket fel, så jag ska slå igen luren och slå igen ögonen nu, så kanske vi hörs imorgon? Jag lovar inget, men vi kan ju göra ett försök! God natt bäbisar!

Till top