Gomojjon!

Katter / Permalink / 2
Imorse när jag stod i duschen åkte helt plötsligt badrumsdörren upp och in kommer Robert. Bestämt säger han hej. Nu är jag här. Vad gör du där. Du ska ge mig gofrukost. Sluta med det där vattnandet. Slutar du inte så går jag. Okej då går jag. Hej då. Och så var han borta...

Jag klev ur, torkade mig och hällde upp påsäh! påsäh! påsäh! till pälsansiktena och satte mig i soffan med mitt kaffe och min tekaka med bregott och lemoncurd, för att ladda upp lite bilder från gårdagen.

Nämen! Vem sitter på köksbordet tillsammans med sin bäbisvän Justus? Lill-Märta!
Nu drog hon som en avlöning när jag kom, det är ganska svårt att tänka sig att hon faktiskt bott i den här lägenheten, men jag lockade med lite av Justus rester sedan gofrukosten så kom hon tillbaka en snabbis!



Hej bäbisvän!







Krrr, säger Lill-Märta när hon ser Justus som slickar sig om munnen. ÅH JHUTTHUT!
Lill-Märta vågar sig däremot inte längre in. Eftersom Luna sitter nedanför och ser ut såhär:



Gästfrihet när den är som friast.
Lill-Märta ilar fort som F-N ut genom fönstret igen och kvar sitter Justus och säger: vart skulle hon gå min vän och vad är det där du har i handen?





Puss!



Var jag efterbliven eller rolig?

Katter / Permalink / 4
Jag satt närmare bestämt hela dagen igår och kategoriserade mina gamla inlägg. 1553 stycken. Tur det var röd dag och man var ledig! Hur som helst så hittade jag detta gamla inlägg och var tvungen att läsa det om och om igen, jag läser det fortfarande om och om igen och nu undrar jag: var jag dement? Eller försökte jag vara rolig? Det värsta är att jag tror inte att jag försökte det. Jag tror att jag var allvarlig. Och dement. Såhär har jag skrivit:



Trodde jag på allvar att det där fläckiga runt nosen var tomatsås? Förmodligen! Jag gick ju flera veckor när vi flyttat till Bosvedjan och hade ångest över den där vita remsan målarfärg han hade fått på sitt högra lår, när vi målade hallen, tills jag en dag gjorde slag i saken och skulle ta bort det med starka medel, bara för att upptäcka att det är så han ser ut.

Obehagligt är vad det är! Obehagligt, demensartat och inte det minsta roligt. Skäms!
Till top