Livet efter

Allt / Permalink / 2
Inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, inte gråta, gråter.

Jag vill inte sova, för jag vill inte vakna, för jag vill inte leva

Allt / Permalink / 1
Det är så jävla svårt just nu. Så fruktansvärt, in åt helvete, otroligt jävla svårt utan dig, just nu.

Det allra värsta är sekundrarna efter att man just vaknat, sträcker på sig, tänker det är en fin dag, och sedan BAM. Verkligheten slår till. Kryper ihop, panikslagen, gråter, somnar, vaknar, BAM, verkligheten igen. Samma visa, morgon efter morgon, dag ut och dag in. Försöker att inte somna på kvällen, för att slippa vakna på morgonen, och få det BAM, slaget i mellangärdet, vi finns inte mer, vi älskar inte längre varann, har vi nånsin funnits och älskat för dig? Gör det dig arg att jag skriver direkt till dig? Det känns bättre för mig nämligen. Jag vet inte om du slutade läsa efter första inlägget, eller om du blivit paranoid av allt detta, men för mig betyder det inte längre något, att värna om vårt privata. Just nu gäller det överlevnad. Jag väntar mig inte att du ska förstå. Förstår du? Jag skiter i om du inte förstår.

Varje tår är för dig och varje utbrott ett bevis på hur mycket jag fortfarande älskar.


Prinsessa över ingenting, med ihoplappat hjärta

Allt / Permalink / 12
Jag har säkert tänkt det, men inte skrivit det, en miljon gånger tidigare, så därför skriver jag det för första gången nu och tänker det för 1 000 001:a gången:

jag tänker aldrig älska igen. What's the point? Jag kan ha träffat den största idioten hittills, nu senaste jag träffade någon. Prinsen. Vad tänkte jag med?? Varför öppnar jag mig ens för andra människor? Jag hatar prinsar. Och alla ba: oooooh, någon finare kan du inte hitta, oooooh han är så braaa. Jaså? Vad lustigt, för det råkar nämligen vara den exakta motsatsen till hur jag ser på det.

Jag menar, jag har träffat idioter. Men de har varit uppenbara idioter. Man vet när man ger sig i lag med dem, att det här kommer bara sluta på ett sätt, och det är med brustet hjärta. Inte som nu, idiot i smyg. Låtsasprins.

Och jag tror inte att jag nånsin ha känt detta behov av att slå sönder någons saker. Saker jag fått, fotografier, inredning, känslor. Slå sönder känslor. Som om de någonsin var äkta.

Jag älskade hela tiden, så jävla mycket, varför älskade du inte mig?

Så jävla mycket falskhet. Såå jäävlaa mycket falskhet mellan oss. Jag ger och ger och ger, och jag tror att jag får, men som av en händelse står jag nu här med: ingenting.

Jag önskar att jag hade varit den som fått såra för en gångs skull, för varför ska jag alltid vara den som blir sårad?

När jag var hos min lilla lilla lillgamla kusin Alice, 3 år, i förrgår sa hon till mig: Märta...är ditt hjärta helt nu? Ja, sa jag, nu är det helt igen. -För sist du var här, så hade han gjort slut med dig. Ja, säger jag, men vi pratade och nu är det bra igen, det blir så mellan vuxna ibland. -Jag trodde att du kanske skulle leta efter en ny kille, säger Alice. Jag skrattar högt. Nej, så går det inte till.

Jo. Exakt så går det till. I alla fall för Prinsen. Och vad har jag att erbjuda nästa? Ett ihoplappat hjärta, i tusen bitar, om det ens går att lappa ihop. Om det är någon mening att lappa ihop det. Vem vill ha ett sånt? Vem vill ha ett hjärta som man bara behöver säga ett enda sårande ord till, så går det i i samma tusen bitar, som låtsasprinsen slog det i. Vem vill lappa ihop ett sånt?

För exakt en vecka sedan gick jag omkring hemma och grinade, för att du fanns i varje por, i varje cell, i varje tår, och jag fanns ingenstans i dig. Sedan sa du att du ångrat dig, det var meningen att det skulle vara vi. I en vecka. Det var meningen att du och jag skulle vara. I 7 dagar. Idag grinar jag för att du finns överallt, men ingenstans. Du säger att du kvävs såhär. Att det är inte meningen att det ska vara du och jag, och jag funderar om det är meningen att det ens ska vara jag? Du finns såklart inte längre, men jag? Ska jag vara? Såhär? Hur då? Hur länge till? Och var!! Var, för fan, var!? Hos vem hör jag hemma? Jag är ingens. Jag är inte beroende av någon karljävel, som tror han är allt. Lev ditt liv, plastprins, du är ändå inte äkta för mig och jag, jag är absolut absolut, aldrig någonsin igen, din.
Till top