Alla onda ting är tre (känsliga läsare varnas för kattägar- och småbarnsföräldravänligt inlägg)

/ Permalink / 2
Osmaklig händelse nr 1:
 
Osmaklig händelse nr 2:
 
Osmaklig händelse nr 3:
 
Då alla dessa godsaker sker inom loppet av cirka fem minuter, i en stuga utan dusch, våtservetter och skötbord är det lätt att känna hopplösheten lägga sig som en våt och kvävande ylletrasa över ansiktet. Då Maires moster Ida ringer mitt under föreställningens höjdpunkt, då mamman står och sköljer en trasa i slasken och vänder sig om och ser att Maire har lagt bajsblöjan över ansiktet, börjar således Maires mamma gråta och ylar: ANDRA HAR DET INTE SÅHÄR!! Känns som att de desperata försöken att torka av Maires hand (med min egen hand), eftersom Maire har en stoppa-handen-i-munnen-period, var något i onödan. Moster Ida deklarerar hjältemodigt: jag kommer! Och hon gör det inte bara med våtservetter, utan även med två sorters kaka och mjölk till kaffet. Hallelujah vi älskar dig i evigheten Amen! :')
 

Blir jag inte sjuk av det här så är det officiellt - jag är odödlig!

/ Permalink / 0
Vid varje flytt till ny bostad så har man ju det där ångestmolnet hängandes över sig, ett stort svart mullrigt åskoväder som närmar sig sakta men säkert och man vet att när det där fanskapet slår ner, ja då jävlar blir det blixtar och dunder, magiska under, städartider hejhej städartider! Visst är det trevligt att få nyckeln till sin nya bostad, men förr eller senare skall ju fanskapet städas till beboelighet, det går bara inte att komma ifrån! Nu har vår mysmomma och hustomte Guje offrat sig och flitt ur köket åt undertecknad, så att undertecknad ska kunna vistas i harmoni med Per Albin-torpet, (ni vet och så levde de lyckliga i alla sina dar och så vidare Amen), och för det säger jag enormt tack! Annars hade det faktiskt inte gått detta. Akutflytta från akutköpt och akutrenoverad trea i Bosvedjan, till ourstädat torp efter äldre smutspellar de luxe, ni hör ju själv! Jag visste när vi rev ut hela lägenheten i Bosvedjan och köpte varenda pinal sprillans ny att detta, DETTA, det är gött för bakteriefobin det, nu boostar vi alla äckelkänslor och ger dem vatten på kvarn - se där! Se nu vad fräscht och bra du kan ha det. Tänk all smuts du levt i hittills, nu behöver du ALDRIG göra det IGEN. Jag visste det! Flyttar vi nångång härifrån blir det sjutusen resor värre i nästa bakteriehärd till hem...
 
Och jag säger bara: Oooo maaaj gaaaad!!! Kolon och stort O kolon och stort O kolon och stort O. (:O :O :O) Vi kan inte leva såhär, min familj och jag, det går inte längre! Tänk om jag smittar mitt barn! Jag är faktiskt mamma nu, jag har ett visst mått av ansvar gentemot detta lilla liv jag har satt till världen. Och det ansvaret innebär att jag ska se till att hon växer upp i harmonisk miljö, utan konflikter, dramatik och onödigt mycket bakterier. Så jag har gått och tänkt de senaste dagarna att det må få ett stopp detta, denna hysteriska rädsla för andras baciller. Såååå...
 
När Guje var här och skrubbade drog hon ut de där avskyvärda inbyggda utdragbara bakteriehärdade träskärbrädorna som finns i varje svenssons kök och som var och varannan människa äcklar sig med i den dagliga matlagningen, och så sa hon med allvar i blicken: "använd inte de här eller... höa, det finns nya att köpa." Guje. Håll i dig. I'm going in...
 
Det är snuskpellarnas gamla skärbrädor och mina frukostmackor ovanpå dem!!
De där mackorna kastar ju hon, tänker ni!
Tänk igen:
 
 
Det är avskyvärt, jag vet! Och det är för alltid gjort och kommer aldrig kunna göras ogjort.
 
Det lustiga är, vilket jag kom att tänka på först häromdagen, är att vid varje flytt (och de är endel ska jag be att få berätta, jag har flyttat i snitt en gång per år sedan dagen jag föddes) så kommer den där situationen när man står mitt i all oreda i den nya bostaden, alla är svettiga och äckliga i mysbyxor och t-shirt, håret krullar och klibbar sig längs med tinningarna av allt skrubbande, händerna är svampiga för man har haft dem i skurhinken för länge - mitt i allt det så kommer den obligatoriska matpausen! Alla samlas i det halvt städade köket, man har ställt in flyttfika i en kyl som ännu inte är sin egen, man brer mackor på en bänk som inte kommer vara ren förrän om ungefär hundra avtork, man står i en ring på ett köksgolv som inte känns som sitt eget och äter en macka med samma hand som man nyss skrubbat någon annans bakterier med. Och det är helt okej! Just då. Varje gång har jag känt mig så cool, så relaxed, så hippie! Jag har upplevt att jag sitter i leriga kläder, på en sönderregnad gräsmatta, med oborstade tänder, oduschad sedan en vecka tillbaka, med ett gäng andra hippies på den trevliga lilla festivalen Hultsfred. Så har jag jag upplevt situationen! Och det som slog mig häromdagen var att: det är verkligen bara jag som upplever det så, eller hur... För er andra är det inte värsta coola grejen, visst har jag rätt?
 
Jaja! Men jag är cool på andra sätt när ni kanske inte är det!
Till exempel ska jag nu gå och hämta min lilla bebis som ligger och morgnar sig i sängen och sedan ska jag gå barfota tvärsöver tomten till vårt utedass och bajsa!
Känn på den ni som vågar!
 
Puss!
 
 
 
Och för er som undrar så är harkranksfobin näst intill utplånad, sen jag hade en innanför mina byxor häromdan!
Puss!
 
Till top