För era fula samvetens skull

Allt / Permalink / 1
Sofia Mirjamsdotter skrev en fantastisk krönika på ST:s ledarsida häromdagen. En uppgiven text om hur tröttsamt det är att folk aldrig slutar elda upp sig över det här med tiggarna.
Och jag är så tacksam!
 
Situationen är på intet sätt ett nytt fenomen, tiggarna har funnits överallt på gator och torg i hur många decennier som helst. Men det är sedan de ve och fasa spred sig över den korrekta, föredömliga, klanderfria och fördomsfulla staden Sundsvall som det ska det krigas på allvar. Jag frågar mig dock om vad det är vi krigar och varför i hela friden då? Folk vill så gärna återta de svenska gatorna att de glömmer på vems bekostnad det ska ske. Att ni aldrig tröttnar!
 
När jag frågat runt i min omgivning har åsikterna om tiggeriet gått vitt och brett isär. Det har låtit att de i själva verket sitter på rikedomar, att de är organiserade, att de är förfulande för staden eller helt enkelt inte är vårt ansvar. Kanske att vi också borde ta hand om "våra egna" först innan vi börjar försörja "några andra". Men tiggerimotståndarna kan ofta inte legitimera varför de går igång på dessa människor så ofantligt. Personer som bara tar tre sekunder av deras tid i anspråk, genom att titta bedjande på dem utanför matvarubutikerna. De kan inte förklara vad det är som är så fruktansvärt störande under denna mikroskopiska del av livet, att de inte kan sluta älta det efteråt. Personligen misstänker jag starkt att det rör sig om er själva och inte om tiggarna som problem. För är det något som är ett problem här...
 
 
... så är det era fula samveten. Synen på er själva som gjordhjärtade människor, som dessa tiggare sätter på prov och det är den ni är ute efter att återta. Det är därför de ska bort från gatorna. För att sluta påminna er om vad ni inte är.
 
Det ligger inte i vår natur att gå förbi ett par ögon som ber oss om hjälp och ignorera det. Däremot  ligger det i vår natur att gå i attack och reagera med ilska. Ilska över att tiggarna väcker nåt i oss som vi inte visste fanns och inte vill stå för; en likgiltighet och en feghet. Ilska över att de tvingar oss att vända bort blicken för att slippa göra deras utsatthet till vårt ansvar. Ilska över att vi kan hjälpa, men inte har lust. Ilska över att deras hemländer använder oss som socialtjänst och ilska över att vårt land låter det ske. Men framför allt ilska över att vara en sådan förbannat känslokall människa och tvingas inse det.
 
Jag kan gott erkänna att jag är en sådan som går förbi och slår ner blicken för att det är för jobbigt att möta de sorgsna ögonen. För smärtsamt att ta in. Men har jag kontanter i plånboken ger jag det jag kan och allra särskildast om det är en kvinna, eftersom det plågar mig att se en mamma, en syster, en dotter hungra efter hjälp framför mina fötter. Till den bulgariska kvinnan utanför City Gross har jag lyckats, tack vare en mängd ofantligt givmilda människor på Facebook, samla in kläder och leksaker så pass att det fyllt bilen hela tre gånger. Jag ser det som en ära att ha fått överlämna allt till denna mamma, vars barn fryser hemma i Bulgarien. Natalia är en fantastiskt ödmjuk människa, som ofta sitter med en av sina äldre söner, Zlatan. Zlatan är också en fantastisk människa som utan att veta det avslöjade enormt mycket om hur han är van att ni behandlar honom. Och det äcklar mig så förbannat! För den blicken jag fick när jag böjde mig ner för att tilltala honom, avslöjade en instinkt att huka, för att inte bli slagen eller spottad på. Förstår ni att ni beter er såhär? Era fula samveten ska inte få förbli orörda, de ska rubbas och få det de förtjänar.
 
Till alla er som tycker att vi ska ta hand om våra egna först vill jag ställa frågan hur ni tror att dessa människors barn mår utan omsorg från sina mammor och pappor? Hur skulle era barn må ifall ni inte fanns och sörjde för dem? Tänk på det nästa gång ni hackar på tiggarna utanför matbutiken. Det är föräldrar ni spottar på. Men för guds skull: svälj psykopatin för en sekund och testa skänk en tjuga för de ensamma barnen som ni inte ser. Ni hade väl velat att detsamma gjordes för era barn om ni inte hade möjlighet att finnas där för dem?
 
Och till Sofia Mirjamsdotter vill jag säga tack! Tack för att du hackar på de som hackar. Det är guld värt att du engagerar dig. För jag är så trött på tiggeridebatten jag med. Och på hatet som aldrig tar slut.
 
#1 - - Mamsen:

Tack, älskade barn, för det du skriver! Det gör mig så oändligt stolt och glad!
Alla barnkläder som du hjälpte till att samla in till Natalja, var en sååå fin och varmhjärtad sak, och det gjorde mig också väldigt stolt och glad! <3

Så många människor säger så hemska saker om tiggarna och många beter sig också illa mot dem. Det är hjärtskärande och så förfärande fel.

Jag är, som du vet, en av dem som alltid stannar och ger av mitt oftast magra börsinnehåll. Det spelar ingen roll att jag bara har t.ex. 500 kr kvar - jag kan ändå inte låta bli att dela med mig rejält av femhundringen till t.ex. Natalja eller den andra yngre kvinnan, som brukar sitta där sedan Natalja återvänt till Bulgarien.
Första gången jag träffade den yngre kvinnan blev jag alldeles väldigt beklämd över hennes reaktion - den berättade, precis som du skrev, om hur hon är van att bli behandlad, och det gjorde mig förfärligt ledsen.
Det som hände var att jag stannade o tog upp plånboken, tog fram en hundring, såg henne i ögonen, böjde mig ner mot henne med min utsträckta hand. Hon liksom ryggade och tittade oförstående upp på mig, som om hon trodde att jag skulle göra henne illa. Jag satte mig på huk, log och la sedeln i hennes hand med mina bägge händer om hennes och sa "God bless you!". Hon såg både paff och skärrad ut. Hon tittade ömsom upp på mig och ner på våra händer som höll om sedeln. Sen kom tårar i hennes ögon och hon grep jättehårt tag om min ena hand och sa "God bless you, mam, God bless you!".

Det borde inte kunna vara så här. Ingen borde kunna ha det som de här människorna har det. Det är bara så fel. Och jag är så glad o stolt över att du både reagerar och agerar. <3 <3 <3

Till top