Femtio nyanser av oss

Det är nog få som är så blåögd som jag. Men jag vill bara att du ska veta att jag är lurad. Om du läser. Vill jag att du ska veta att du påverkat mig. Du som gjorde si. Och så han innan dig som gjorde så. Och alla dessa innan er. Det är tur jag har henne som både laddar och laddar ur mina batterier. Hon med den söta andedräkten. Hon andas in och hon andas ut. Och när hon ligger utslagen i min säng, när hon ligger där och är det vackraste underbaraste jag skapat, när hon andas ut - då andas jag in bara för att få fyllas av henne. För att hon jag älskar ska spridas i hela mig. Detta söta andetag är det vackraste jag vet. Ni kan aldrig förstå, ni som ondskat och orättvisat i mitt liv. Hur hon gör mig hel varje kväll när hon andas ut och jag andas in. Men ikväll är bara sängen tom och du har gjort mig tommare, ingen hon här som ger mig fnisset och fnittret åter.
 
Jag låter dig bestämma tempot. För jag tänker inte klart. Vad väntar du på? Älska mig som du gör.
Fast det gör du ju inte. Eller gör du? Men varför älskade du då någon annan i helgen? Jag vet inte. Varför frågar du mig? Eller det gör du ju inte, för det gör ingen. Ikväll finns ingen hon här att göra mig hel. Bara det där vinet i kylen och onda låtar. Jag går till sängen och drömmer om henne. Du gör likadant, jag vet. Om femtio nyanser av henne och jag om femtio nyanser av oss. Femtio nyanser av dåtid och en svart nyans i nu.
 
 

Kommentera här: