You can tell the sun in his jealous sky that we'll walk in fields of gold

Och här sitter jag med en halväten nudelpåse och ett paket After Eight till lunch? Ska strax dra på mig gymmaroutfitten och dallra neröver till mitt första Zumbapass på fem veckor. Aj, säger jag om det. Aj för att axlarna gör ont när jag sover, ifall några veckor gått och den fysiska aktiviteten varit lika med noll, och så ett aj i förebyggande syfte, en liten interjektion inför träningsvärken jag allra säkrast kommer vakna med imorgon. Om jag fortfarande lever kl 17.45 då passet är över vill säga. Är det förresten en myt att vältränade människor inte får träningsvärk? Måste googla... Ja, det är det. Se där. Man ska inte ta bristen på träningsvärk som att man inte har tränat tillräckligt hårt. Jag har börjat få träningsvärk av att sova, nu för tiden... jag vet inte, är det bra eller dåligt? Jag tror det betyder att det är en bra idé att jag tar mig ner till gymmet ikväll, av flera olika anledningar... man blir som så glad av att dansa också! Så sysselsatt, så preocupada! Man strålar som en liten sol hela vägen ut ur salen och in i duschen. Hela tio meter. Sen är det glömt för den här gången och så kommer tankarna om där du placerade mig på samhällsstegen och framtidsvisionerna jag inte gör något av igen. Och så landar vi naken hårt hårt på det iskalla stengolvet i duschen på Helex, back to reality, tillbaka till verkligheten. Lunka till bussen hem med skrubbsår på knäna som ett litet minne av att ljuv verklighetsflykt är över för denna gång, låt nu kvällen passera så det tråkiga livet kan inta sin position på plan igen, själv sätter jag mig på åskådarbänken och grinar. Långa dagar som fylls med inget, som följs av långa dagar som fylls av inget, vilka i sin tur följs av långa dagar som fylls av inget och så vidare och så vidare och så vidare... Väntan på herr Hjälpmedel. Väntan på en tid så att man kan träffas och diskutera herr Hjälpmedel. Väntan på ett SMS så att man kan avtala möte om att träffas och diskutera herr Hjälpmedel. Är det ingen av er på Arbetsförmedlingen som undrar hur jag har det? Hur jag får dagarna att gå utan att bli psykiskt sjuk? Jag skulle ha skrivit ut mig på en gång jag fick det där jobberbjudandet och hoppat på tåget ensam. Nu hade jag er i släptåg och det gav mig inget annat än ännu mer av långa dagar som fylls av inget, ni vet de som följs av långa dagar som fylls av inget, vilka i sin tur följs av långa dagar som fylls av inget... ni vet de dagarna. Ni säger nej! stopp! halt! när jag får en chans att förändra livet här och nu, men undrar inte vad jag gör av tiden ni ger mig att slå ihjäl istället. Ett zumbapass tar 60 minuter. På en vecka är det 10 080. 604800 sekunder. Vi ses fyra en gång i månaden, lagom länge för att fylla i papper och sedan adjö, vi syns om 30 dagar igen. Om våren kunde komma och ta med sig utemöblen åtminstone, ett solbränt ansikte har ju svalt lite tid i alla fall. Nu packar jag väskan och går till bussen. Vi ses när jag landar naken hårt hårt mot det iskalla stengolvet i Helex duschrum igen.



i swear in the days still left
we will walk in fields of gold
1 Mamsen:

skriven

Zumba med förstånd nu stumpan, för orken kanske inte är helt tillbaka än. Var rädd om dig älsklingsbarn!! <3 :D



Sen vill jag bara få fråga: Vad är det för ett jäkla stolpskott, som tyckt sig ha mandat att placera dig nånstans på nån jäkla samhällsstege??? Vem i allsindar är så puckad??? Nån manlig från AF, VC eller F-kassan, är min gissning, och jag hoppas såå att jag har fel. Att det är nån gnällig o avundsjuk dumskalle utan egen utbildning, körkort eller välbetalt jobb. Please tell me!



Du är och har alltid varit smart, snabblärd, självgående och klok. Du skulle inte kunna hamna längst ner på nån stege, om du så försökte, så det så! You are destined for great things!!! :D <3

Kommentera här: