Och så femton dagar senare...

Jag vet, jag är jättebloggseg nu för tiden... men det är som svårt i en sån här grå stad, när man inte upplever särskilt mycket. Jag känner att jag tjatar om detta väldigt ofta, men Sundsvall är verkligen inte min grej. Det känns som att vi alla går i samma klass på högstadiet och att det är omöjligt att försöka hitta de där guldkornen, ni vet de som det går en på en miljon, de som behåller en sak jag yttrat för sig själv, utan att hitta på sin egen variant av det och prata det vidare... det går liksom inte. Större städer, eller andra städer över huvud taget, är inte såhär. Det är en rätt dyster tanke att man lever sitt liv och kanske ska leva resten av det såhär. Eller så är det bara för att det är vinter som det känns så, jag vet inte... Sundsvall är rätt vackert när det är grönt faktiskt. Om man bortser från själva människorna i den. 

Jag tänkte visa er ett jätteroligt paket som jag fick på julafton, men inte har publicerat än. Tomten var mycket finurlig och hans nisse Annlouise la ner lång lång tid på att slå in det. För mig tog det kanske tjugo minuter att öppna...





Meeeeeeeeeeeeeeen! Vad kan det vara, vad kan det vara... ;) Jag fick förslag på en väldigt kort stege på julafton, men som tur var så var det ju inte det utan:



Ett gammalt fönster!
Och så tokpappa då... lura i mej att det var gult och skräpigt, så jag tänkte att jag väntar med att öppna det tills det blir lite varmare klimat, så att jag kan stå utomhus och måla det vitt...


...


punkt punkt punkt...


Men det blev så fint så, när jag äntligen fick för mig att dubbelkolla hur det såg ut! Det är ju sådär med karlar vet ni, man måste vara med hela tiden och kolla så att det stämmer det de säger... och att det blir rätt det de gör. Nu är det jättefint här hemma. Jag hade planer på att sätta det i sovrumsdelen, men sen hittade jag de där tavlorna på Dollarstore och tyckte det var en kul idé att sätta upp kryddor som inte bara drar blomflugor till sig hela tiden...





Och så köpte jag för första gången något som jag velat ha väldigt väldigt länge...



... en gammaldags hissgardin! Från Dollarstore. Hallelujah. Jag älskar att Dollarstore har blivit så Shabby Chic! Dollarstore i Härnösand har ju bara billiga muggar och bakplåtspapper, aluminiumfolie och muffinsformar... Dollarstore här har jättemycket kul som passar in i ett white trash-hem som mitt... nu ska jag bara lära mig hur man rullar upp den snyggt också och kanske ta hjälp av någon som kan hålla i ena sidan men jag knyter på den andra... det var inte helt roligt själv om man säger så... jag satte ju naturligtvis upp den oupprullad och var tvungen att uträtta underverk här till grannarnas stora glädje, såg lätt retared ut med armar och fötter åt åtta olika håll som en stor spindel... notera förresten hur livsglad min orkidé ser ut! Vad hände där liksom? Det enda jag gjorde var att byta fönster åt dem och mårbackapelargonerna blev som på uppåttjack av att stå i vardagsrummet istället... jag måste ta ner julstjärnan innan grannarna börjar tro att jag är sinnesslö. Glömde ju naturligtvis den uppe när jag avpyntade lägenheten och känner jag mig själv rätt kommer jag slå min pappas granne Mats i år, som alltid låter adventsstaken stå kvar så länge så att grannarna börjar ha åsikter om det.

Jag målade även den där flottiga trälådan som bara stått och varit snuskig i skåpet i hundra år:





Och så körde jag ner lite bestick och en marockansk mynta som drar blomflugor till sig... tusan så otrevligt!
Jamen das was das und so weiter, som vi säger på tyska. Jag känner att mina inlägg är mycket svårlästa när det gått några dagar utan att jag skrivit. Jag ber om ursäkt för det. Hoppas ni är alerta och öppensinniga så ska ni nog förstå det jag skriver...
Nu ska jag kissa och duscha och ringa faderskapet och fråga när vi ska leka och sätta lister i hans hall, tror jag det var... HEHE! Arga snickarn börjar NU!

På återseende.
Puss

Kommentera här: