Lay all your pain on me
Jag gillar verkligen inte omställningen sommartid/vintertid. Nu är det dyngsvart ute och klockan är bara fem. Det är mörkt i varenda cell i kroppen. Varje andetag jag tar är mörkt. Det blir inte ens ljust om jag tänder taklamporna, bara något kymigt Bishops Arms-dunkel, som gör en sömnig och ger en huvudvärk. Om man åtminstone var full så man kunde insupa Bishopsstämningen till fullo...
På Wikipedia står det att vi inte införde sommar-/vintertid på riktigt förrän så sent som år 1980 och innan järnvägens genombrott i Sverige kunde det skilja en hel halvtimme på tiden mellan norr och söder. Det var inte så noga. Förutom när tågen skulle börja gå. Då blev det viktigt. Att vara i tid. Sen tappade vi det där igen nångång på 2000-talet. Det stod inte på Wikipedia, det konstaterade jag själv.
Nu väntar jag en matkasse. Tasteline. Jag älskar verkligen deras matkassar. Eller jag älskar verkligen hela den här idén med att få en matkasse till dörren. Är man ensam räcker den säkert tre veckor. Detta är vad denna vecka bjuder på:
Blir hungrig bara jag läser recepten, men jag har dynggoa rester kvar sen middagen igår -även det från en liknande kasse- som får bli middag idag igen. Jag bara måste lägga ut receptet åt er, alltså GÖRT, för DAMN IT vad gott det blir. Andra gången jag gör det och ba: mmmmm.... och ändå är det helt vanlig husmanskost! Det kommer i ett senare inlägg. Jag säger inte vad det är. Okej, jag säger vad det är om ni tjatar. Varför är det ingen som tjatar? Tjata!
I övrigt har jag bara promenerat och promenerat och promenerat idag. Liksom alla andra dagar. Promenerar och promenerar och promenerar. I Stockholm är man bara aklimatiserad, här är man neurotisk. Åh, vad jag saknar min hustru. Mina vänner. Storstadsrytmen. Den proffsiga anonymiteten. Här är vi bara tattigt kontaktsökande och distanslösa. För det är okej i småstäder. Att vara lite tattig. Att söka kontakt med främlingar. Det är okej för busschaufförerna att förolämpa passagerarna, skrika genom hela bussen åt en. Det okej i Sundsvall helt enkelt. Ba ös över mej. Allt du vill, allt dåligt humör, jag bär det åt dej! Att du försov dig imorse, kom till jobbet utan att ha hunnit äta frukost, glömde mobiltelefonen hemma i all stress, glömde att du skulle släppa ungarna på dagis, så när du kom till bussgaraget och skulle parkera så satt de där som små ljus i baksätet, var bara att vända och åka hela vägen i ilfart till dagis, fick en fortkörningsböter på tillbaka vägen och jävlar vad det var en dålig dag idag. Ge det till mig, kära främling, jag bär gärna dina sorger, eftersom jag bor i en sån tattig stad. Det är okej i Sundsvall. Vi har aldrig setts förr och vi kommer aldrig ses igen, men din vardagssmärta ger du till mig, så ger jag den vidare, till nästa människa jag träffar och som irriterar mig. Älska helst inte din nästa, i evigheten, amen.
skriven
Du är saknad här i Sthlm sötnos. Du måste komma och hälsa på!