Om att sitta inne en strålande, solig lördag

Jag veeet inte, jag känner bara att jag inte har någon lust att det är någon jävla lördag idag. Jag känner aldrig att jag har lust med att det är någon jävla lördag någonsin. Förmodligen för att jag aldrig har någon jävla vardag. Och innebörden av lördag är liksom beroende av fenomenet vardag. Har man inte en grå vardag, med ett grått arbete, gråa arbetskamrater och grå lön, känner man inte att man förtjänar en solig, sprudlande, sprallig lördag, full av ledig tid. För om ledig tid nämligen är det enda man har till vardag, är inte ledig tid någonting man vill fylla sin helg med.

Klart man kan rycka upp sig, ta sig i kragen och gå ut och göra någonting av vikt. Skapa en vardag, så att säga. Och ge sin lördag en mening. Göra tiden meningsfull. Fylla livet med händelser, erfarenheter och minnen. För att det är det vi kommer minnas, när vi sitter där på ålderns höst och ingen bryr sig om oss längre. Då tänker vi tillbaka på tiden då vi brukade leva. Saker vi brukade göra. Tiden då vi satt still försvinner ur medvetandet, blir som svarta hål i våra minnen. Problemet är bara att orka leva medan man kan. Orka skapa en vardag, orka fylla livet med aktiviteter, orka leva, orka vara meningsfull.

Orkar man? Nej. Så man sitter inne på sina soliga lördagar och längtar till måndag. Längtar till att se andra vara meningsfulla, gå till sina jobb och fylla sina liv med meningsfullhet. För orkar man själv? Nej.
1 airaM:

skriven

Åh, jag håller med om vartenda jävla ord. Man förtjänar det liksom inte. suck

Kommentera här: