O som i o-ord
Igår hade jag så grönjävligt ont i magen på grund av att jag var så grönjävligt tvärförstoppad, så jag var tvungen att gå och lägga mig och sova. Helvetiska mage. Finns det inget mitt emellan i det här livet eller?
Hur som helst kallade jag inte hit er idag för att prata om mitt bajs. Eller konsistensen på mitt bajs, rättare sagt.
Nej att jag har kallat hit er idag har helt andra orsaker. Jag skulle nämligen vilja berätta om mitt norrländska lingvistiska jag.
Norrland, tänker ni 08-or, med avsmak. Något för älgar och renar och bönder. Jo. Nog är det så allt. Men tänk så mycket fina egenskaper vi norrlänningar har. Vi är öppna, omtänksamma, hjälpsamma, möjligtvis lite långsamma, men ingen har väl någonsin dött av att ostressa, eller hur?
Det jag älskar mest med att vara från norrland är min gulliga dialekt. När folk från andra delar av Sverige än exempelvis 08-området, hör stockholmskan går det en ilning av uuuh längs ryggraden. Snobbmänniskor, snobbattityd, snobbdialekt, snobb, snobb, snobb, snobb! Sorry to say it. Ungefär som att beställa lamm, och få in grått, sladdrigt, får på tallriken -min lillasyster vet vad jag pratar om -sunny beach!! Åter till ämnet. Men när folk från andra delar än övre sverige hör norrländskan, drar de på smilbanden. Man kan inte låta bli att le åt det. Eller skratta, emellanåt. Det är så...så...komiskt! Och jag kan själv inte låta bli att skratta när jag ser att 08-or och människor från andra zoner än den norrländska, antingen kväver ett skratt eller konfunderas över vad jag menar. Låt mig ta ett exempel. Det gäller det lingvistiska uttrycket få så lov. Jag har märkt att gränsen för att förstå innebörden av detta lilla uttryck går någonstanns vid Gävletrakterna. När jag säger till folk i det här 08-distriktet, han/hon får så lov, tittar de på mig och är tysta. Tusen tankar går genom deras huvuden. Vissa säger ingenting, andra uppger frustrerat jag förstår inte vad du menar!! Och så får jag översätta det till onorrländska: han/hon är så illa tvungen. När jag drar exemplet för folk i nedre Sverige, med att säga få så lov och ingen fattar, rycker de på axlarna som om det vore den enklaste sak i världen. De tror nämligen om att det rör sig om någon som bjuds upp att dansa. Och nej jag skämtar inte. Dansa. Han får så lov. Han vill dansa. Hon får så lov. Hon vill dansa.
...
(no comments)
Något annat som folk från andra delar än Norrland har svårt att förstå är det här med o-ord.
Fråga: "har du druckit kaffe?"
Rikssvenska: "nej, jag har inte druckit kaffe"
Norrländska: "nej, jag har odruckit" alt. "nej, jag är odrucken".
Fråga: "har du en hundring?"
Rikssvenska: "nej, jag har inte en hundring"
Norrländska: "nej, jag ohar en hundring" alt. "nej, jag har en ohundring".
Fråga: "är hon här än / har hon kommit än?"
Rikssvenska: "nej, hon är inte här / nej, hon har inte kommit än."
Norrländska: "nej, hon är ohär / nej, hon har okommit."
Så jag tänkte nu fortsätta detta inlägg på norrländskt vis.
Det är fortfarande osnö och ovinter ute. Ojuligt och extremt okul. Det gör mig olite sur. Allt är på plats, granen, ljusstakarna, mina tomtar och alla julstjärnor. (Domherren är fortfarande på oplats och en av julstjärnorna ohar en ny lampa så den olyser fortfarande, men det är opanik med det, det viktiga är julgranen inte olyser). Har kommit på att jag ohar min julstrumpa här. Kanske för att jag kommer ofå några julklappar här nere, tomten okommer nog hit ner skulle jag tro. Det bara ofinns snälla barn här nere. Imorgon när jag jobbar ska jag försöka ta mig in till åhléns och inhandla min domherre.
Jag har funderat på det här med att marknadsföra min blogg. Jag tycker läsarsiffrorna är i ohögaste laget nämligen. För att inte tala om alla okommentarer.
Så jag tänkte ifall jag kunde försöka få tag i han den där Ernesto Guerra, ni vet han som maniskt springer omkring och sätter upp lappar överallt med sitt namn på. ERNESTO GUERRA. Punkt. Tänkte om han kunde passa på att sätta upp en snarlik lapp bredvid sin: HTTP://MARTALI.BLOGG.SE. Punkt. Han har ju förresten börjat sätta upp utdrag ur sina noveller nu, också. Kanske skulle även jag försöka med något sådant? Skriva ut dagens inlägg och affischera det över hela Stockholm. Och sedan få ge ut en bok...? Nej nu får jag så lov och ofortsätta drömma.
Idag har dagen mycket trevligt att bjuda på. Jag ska dammsuga, besöka loppis i kärrtorp och sola (är så fruktansvärt obrun den här tiden på året). Klockan börjar bli mycket, och jag ohar fortfarande gjort något vettigt av den här dagen, så jag antar att det är dags att sätta igång. Tänkte det är ganska lång tid nu som jag har oillustrerat mig i paint också, så dagens paintillustration kommer senare. Ohar dock bestämt vad den ska handla om...ska finula ett litet tag :)
Kärlek till er alla!
Oklicka ner sidan nu om ni har okommenterat, är ni gulliga :)
Over and out.
Norrländska flaggan, sedan en omröstning i början av 70-talet.
Norrländska flaggan, sedan en omröstning i början av 90-talet.
Hur som helst kallade jag inte hit er idag för att prata om mitt bajs. Eller konsistensen på mitt bajs, rättare sagt.
Nej att jag har kallat hit er idag har helt andra orsaker. Jag skulle nämligen vilja berätta om mitt norrländska lingvistiska jag.
Norrland, tänker ni 08-or, med avsmak. Något för älgar och renar och bönder. Jo. Nog är det så allt. Men tänk så mycket fina egenskaper vi norrlänningar har. Vi är öppna, omtänksamma, hjälpsamma, möjligtvis lite långsamma, men ingen har väl någonsin dött av att ostressa, eller hur?
Det jag älskar mest med att vara från norrland är min gulliga dialekt. När folk från andra delar av Sverige än exempelvis 08-området, hör stockholmskan går det en ilning av uuuh längs ryggraden. Snobbmänniskor, snobbattityd, snobbdialekt, snobb, snobb, snobb, snobb! Sorry to say it. Ungefär som att beställa lamm, och få in grått, sladdrigt, får på tallriken -min lillasyster vet vad jag pratar om -sunny beach!! Åter till ämnet. Men när folk från andra delar än övre sverige hör norrländskan, drar de på smilbanden. Man kan inte låta bli att le åt det. Eller skratta, emellanåt. Det är så...så...komiskt! Och jag kan själv inte låta bli att skratta när jag ser att 08-or och människor från andra zoner än den norrländska, antingen kväver ett skratt eller konfunderas över vad jag menar. Låt mig ta ett exempel. Det gäller det lingvistiska uttrycket få så lov. Jag har märkt att gränsen för att förstå innebörden av detta lilla uttryck går någonstanns vid Gävletrakterna. När jag säger till folk i det här 08-distriktet, han/hon får så lov, tittar de på mig och är tysta. Tusen tankar går genom deras huvuden. Vissa säger ingenting, andra uppger frustrerat jag förstår inte vad du menar!! Och så får jag översätta det till onorrländska: han/hon är så illa tvungen. När jag drar exemplet för folk i nedre Sverige, med att säga få så lov och ingen fattar, rycker de på axlarna som om det vore den enklaste sak i världen. De tror nämligen om att det rör sig om någon som bjuds upp att dansa. Och nej jag skämtar inte. Dansa. Han får så lov. Han vill dansa. Hon får så lov. Hon vill dansa.
...
(no comments)
Något annat som folk från andra delar än Norrland har svårt att förstå är det här med o-ord.
Fråga: "har du druckit kaffe?"
Rikssvenska: "nej, jag har inte druckit kaffe"
Norrländska: "nej, jag har odruckit" alt. "nej, jag är odrucken".
Fråga: "har du en hundring?"
Rikssvenska: "nej, jag har inte en hundring"
Norrländska: "nej, jag ohar en hundring" alt. "nej, jag har en ohundring".
Fråga: "är hon här än / har hon kommit än?"
Rikssvenska: "nej, hon är inte här / nej, hon har inte kommit än."
Norrländska: "nej, hon är ohär / nej, hon har okommit."
Så jag tänkte nu fortsätta detta inlägg på norrländskt vis.
Det är fortfarande osnö och ovinter ute. Ojuligt och extremt okul. Det gör mig olite sur. Allt är på plats, granen, ljusstakarna, mina tomtar och alla julstjärnor. (Domherren är fortfarande på oplats och en av julstjärnorna ohar en ny lampa så den olyser fortfarande, men det är opanik med det, det viktiga är julgranen inte olyser). Har kommit på att jag ohar min julstrumpa här. Kanske för att jag kommer ofå några julklappar här nere, tomten okommer nog hit ner skulle jag tro. Det bara ofinns snälla barn här nere. Imorgon när jag jobbar ska jag försöka ta mig in till åhléns och inhandla min domherre.
Jag har funderat på det här med att marknadsföra min blogg. Jag tycker läsarsiffrorna är i ohögaste laget nämligen. För att inte tala om alla okommentarer.
Så jag tänkte ifall jag kunde försöka få tag i han den där Ernesto Guerra, ni vet han som maniskt springer omkring och sätter upp lappar överallt med sitt namn på. ERNESTO GUERRA. Punkt. Tänkte om han kunde passa på att sätta upp en snarlik lapp bredvid sin: HTTP://MARTALI.BLOGG.SE. Punkt. Han har ju förresten börjat sätta upp utdrag ur sina noveller nu, också. Kanske skulle även jag försöka med något sådant? Skriva ut dagens inlägg och affischera det över hela Stockholm. Och sedan få ge ut en bok...? Nej nu får jag så lov och ofortsätta drömma.
Idag har dagen mycket trevligt att bjuda på. Jag ska dammsuga, besöka loppis i kärrtorp och sola (är så fruktansvärt obrun den här tiden på året). Klockan börjar bli mycket, och jag ohar fortfarande gjort något vettigt av den här dagen, så jag antar att det är dags att sätta igång. Tänkte det är ganska lång tid nu som jag har oillustrerat mig i paint också, så dagens paintillustration kommer senare. Ohar dock bestämt vad den ska handla om...ska finula ett litet tag :)
Kärlek till er alla!
Oklicka ner sidan nu om ni har okommenterat, är ni gulliga :)
Over and out.
Norrländska flaggan, sedan en omröstning i början av 70-talet.
Norrländska flaggan, sedan en omröstning i början av 90-talet.