Drömtydning
Egentligen är jag starkt oför det här med att blaffa ut livet i detalj på bloggen ( i alla fall mitt liv), men ibland är det bara ett nödvädigt ont helt enkelt.
Som det här med mina drömmar.
Det har hänt att jag har skaffat böcker om hur man tyder drömmar, men herregud.
Det jag drömmer om finns inte i böcker till försäljning bland allmänheten, så att barn kan få tag i dem.
Den jag tänkte dela med mig av idag, och be er hjälpa mig att luska ut vad i hela friden det vill säga mig, är däremot av den barnvänliga typen.
I min dröm som jag hade i natt så bär jag omkring på ett barn på höften.
Det är mitt barn. Och det är en pojke i 10-års-åldern. Tydligen födde jag honom då jag var 12, adopterade bort honom och nu är han tillbaka till mig igen. Och det är värsta sortens ouppfostrade snorunge och jag måste ha med honom överallt. Min första tanke är faan, inte ett barn också. Men jag biter i det sura äpplet och tar mitt ansvar som mor.
Bär honom på höften överallt, in på jobbet, släpper honom och säger åt honom att uppföra sig. Han rusar iväg med en bunt skolkataloger, han hittat på en bänk. Släpper honom med blicken i två sekunder, pratar med min chef, sedan kommer pojken springandes tillbaka med skolkatalogerna och en blå sax i famnen. Han har klippt sönder katalogerna, min chef sitter på en stol och har stort lockigt hår på huvudet och skrattar "nu får du skämmas Märta". Plockar upp pojken och ryter åt honom att han kan glömma lördagsgodis, lördagsgodis är ett privelegium, inte en rättighet!!! (Notera hur klok och verbal jag är i mina drömmar). Tar pojken på höften och går ut.
Och där är det slut.
Vaknar och tycker om känslan av en snorunge på höften.
Så jag kommer nog bli mor när det väl är dags, ändå.
Oroa sig inte moder, du kommer bli mormor, på nåt sätt.
Kärlek!
Over and out.
Som det här med mina drömmar.
Det har hänt att jag har skaffat böcker om hur man tyder drömmar, men herregud.
Det jag drömmer om finns inte i böcker till försäljning bland allmänheten, så att barn kan få tag i dem.
Den jag tänkte dela med mig av idag, och be er hjälpa mig att luska ut vad i hela friden det vill säga mig, är däremot av den barnvänliga typen.
I min dröm som jag hade i natt så bär jag omkring på ett barn på höften.
Det är mitt barn. Och det är en pojke i 10-års-åldern. Tydligen födde jag honom då jag var 12, adopterade bort honom och nu är han tillbaka till mig igen. Och det är värsta sortens ouppfostrade snorunge och jag måste ha med honom överallt. Min första tanke är faan, inte ett barn också. Men jag biter i det sura äpplet och tar mitt ansvar som mor.
Bär honom på höften överallt, in på jobbet, släpper honom och säger åt honom att uppföra sig. Han rusar iväg med en bunt skolkataloger, han hittat på en bänk. Släpper honom med blicken i två sekunder, pratar med min chef, sedan kommer pojken springandes tillbaka med skolkatalogerna och en blå sax i famnen. Han har klippt sönder katalogerna, min chef sitter på en stol och har stort lockigt hår på huvudet och skrattar "nu får du skämmas Märta". Plockar upp pojken och ryter åt honom att han kan glömma lördagsgodis, lördagsgodis är ett privelegium, inte en rättighet!!! (Notera hur klok och verbal jag är i mina drömmar). Tar pojken på höften och går ut.
Och där är det slut.
Vaknar och tycker om känslan av en snorunge på höften.
Så jag kommer nog bli mor när det väl är dags, ändå.
Oroa sig inte moder, du kommer bli mormor, på nåt sätt.
Kärlek!
Over and out.
skriven
Näe!! Vill inte bli mormor än och hör sen!!! Den där drömmen vill nog helt enkelt bara säga dig att just nu är det mycket rörigt i ditt liv, att du har väldigt mycket att ansvara för och organisera just nu. T ex spara pengar till resan, hålla koll på ekonomin (med allt vad det innebär), hjälpa mig att sortera-slänga-packa-flytta saker etc etc etc.
Inga barn här inte!