Märta-Li Selin

Så igår var det alltså dags för vårt första föräldrautbildningstillfälle. Det som alla man träffat gjort ner som sådant sjukt slöseri med tid, eftersom de aldrig någonsin gett någon något vettigt tydligen. Allt barnmorksan predikar om har man redan hört förut eller listat ut själv osv, så man hade lika gärna kunnat stanna hemma. Men trots att alla hackat så på dessa små get-togethers, så gick vi dit ändå och jag måste medge att det mot förmodan var två sjukt informativa timmar! Stundom så informativt så man flöt iväg till andra platser, i tankar om livet, den stundande sommaren och något att äta. Så det kom verkligen som en glad överraskning, att det tvärtemot vad alla sagt, var så pass givande att det blev för givande!

 

Däremot... det som alla lyft fram som så positivt med föräldragruppsutbildningen, och som jag personligen hade sett oerhört fram emot, men som kanske inte riktigt skulle komma att stämma med i alla fall vår verklighet, var alla dessa mammor jag skulle komma att lära känna. Jamen huga, mammorna skulle stå som spön i backen, med lattar i ena handen och tre barn sedan tidigare i den andra. Stormagen i vädret och fulla av information man vill ha som förstföderska. Jag hade utan att överdriva sett framför mig kanske 18-20 mammor, feta och hormonstinna, med svaren på alla frågor jag har om amning och förlossning, samlade hemma hos mig i min soffa på kaffe och sju sorters kaka, som jag snott ihop lite hastigast från Lidls kakhylla. Lars-Eric och papporna skulle under tiden göra något riktigt karlaktigt tillsammans, typ samlas runt motorhuven på vår bil och skruva i den där muttern som alltid lossnar när man kör i gupp, och prata Zlatan och brun heminredning. Det hade jag alltså sett fram emot kanske mest av allt! Alla vänner jag skulle skaffa från den stora, fantastiska, livfulla föräldragruppen.

 

 

Så till verkligheten.

Vi är fem personer i vår föräldragrupp. Det är jag, Lars-Eric, barnmorskan och ett gaypar. Så den det skulle visa sig att jag hade mest gemensamt med var ju Lars-Eric (bor i Bosvedjan, renoverar en nyköpt trea, har fyra katter, tycker om långa frukostar och Top Model Sverige på måndagarna kl 20.00 på TV3), och han känner jag ju redan... Så eftersom jag varken är universitetsutbildad barnmorska, gay eller från Borlänge, och eftersom mitt barn har befruktats under en mycket naturlig sexakt med hjälp av en penis ansluten till en pung, så utblev liksom det intensiva bekantandet med varandra, som jag hade föreställt mig. Efter "hur fan hamnade ni i Sundsvall då?" och "vilket kön beställde ni på ägget?" så fanns det liksom inte så mycket mer att rota i. Den gemensamma nämnaren funnen, nämligen ingen. Lars-Eric hade nog haft mer gemensamt med dem om de satt sig ner och umgåtts.

 

Vi gjorde nån helt värdelös avslappningsövning på slutet, med övningsvärk 1, 2 och 3, där man skulle föreställa sig värkarna som vågor, skrika mellan dem och samtidigt mycket samlat och sansat informera folket runtomkring hur man mår. Jag är för rastlös för yoga och avslappningsövningar och hur fan ska man kunna hålla sig för skratt när hon hela tiden säger: "du känner dig tung i stjärten."

 

Men alltså, supergoda Raiderkakor, det bara måste jag säga. Superhembakta. Inte i närheten av vad jag hade snott ihop från Lidls kakhylla till mina mammaträffar. Så det var ju trevligt i och för sig. Och att bli matad med den mängden information på den korta tiden. Precis mitt sätt att lära in. I natt har jag drömt att jag verkligen gjorde allt med Maire, som barnmorskan gav goda råd om att man inte skulle göra. Jag gick och lade mig i vår stora 180s säng med henne, vi somnade utan att hon varken hade fått blöja eller välling. När jag vaknade flera timmar senare (de ska ju äta var tredje timme, även nattetid), så vaknade inte hon eftersom hon var för slö av näringsbristen, och jag hade ju alltså inte köpt hem varken blöjor eller välling. Så jag lämnade henne i sängen ensam, klev upp och skyndade mig ut till Coop i Birsta, där jag köpte tygblöjor (såna man tvättar) och grädde och mjölk till att göra egen välling, som man inte ska göra, eftersom det inte innehåller några vitaminer de behöver. Helt värdelöst. Stackars flickebarn. Och sedan vaknade jag svettig och med kli i stjärten, från sömmen på de för små trosorna.

 

Lars-Erics vänner har precis fått barn, så vi ska satsa på stort och bli deras 100 000:e fikafrämmande den här veckan. Nu ska karln upp och skruva upp några hyllor åt mig innan vi far. Själv ska jag stryka en sängkappa och äta en till macka!