...

Jag känner inte något förtroende för någon annan människa, inte ens för någon i min familj. Jag har ingen jag ringa när jag är ledsen, det finns ingen som tänker på att jag ska ha det bra, som jag upplever att jag tänker på andra människor och att de ska ha det bra. Det finns ingen vänlighet någonstans. Jag är bara i vägen för er eller så är jag någon som ni ska ha med er och som kostar pengar. Det är viktigare för er att det är som att jag inte finns än att jag är lite ivägen och mår bra, och känner att det är okej. Kan du hämta din soffa? Ska du ha kvar din kista? Kan du tömma förrådet? Kan du tvätta när vi inte är hemma istället? Och hur tror ni det känns att ha två föräldrar som hatar varann så mycket så man inte kan få hämtning hos mormor ens? Eller prata om den ena med den andra, fast man skulle vilja berätta något roligt. Kan inte få låna bilen av den enda föräldern till gymet ens för att den andra jobbar där. Ni fattar inte hur det känns.

Jag skulle aldrig säga till min syster att jag hatar henne så jävla mycket så jag inte tål att höra rösten på henne eller ta ifrån någon av er min hemnyckel, bara för att ni inte ska kunna komma in hemma hos mig längre. För det är liksom saker jag tänker på ganska ofta, speciellt att jag har en störande röst. Om jag skiljer mig från mitt framtida barns pappa kommer jag aldrig ge det dåligt samvete för att det påminner som mycket om honom. Och ja, jag försökte tvätta när ni inte var hemma, men jag märkte inte förrän nu att tvättmaskinen inte hade startat. Det känns som att jag är så mycket i vägen så jag orkar inte ens försöka att inte vara det. Lite den.
1 Sune...the girl:

skriven

Men.. näe är det verkligen så? :( JAG tycker om dig gumman, mig kan du ringa när du vill, ja om du vill ha mitt nummer förstås :) Usch du som brukar skämta mycket men jag känner kanske att detta inte är ett skämt. Kramar om

2 hustrun:

skriven

Jag saknar dig och tänker på dig sötnos! Du förgyller alltid min dag då vi ses:) Släkten är tyvärr värst ibland. Hoppas det blir bättre. Stor kram!!

3 Mamsen:

skriven

Älskling... jag försöker lösa allt till det bästa för er alla. Jag förstår både dig och lillasyster -- inser bägges era behov och önskemål. Men jag kan inte trolla eller lösa allt på en gång. Jag är bara en enkel mänska o mamma och gör så gott jag kan för mina älskade tre barn.

För mig är du aldrig i vägen och du stör aldrig! Jag älskar din röst och finge jag som jag ville, så skulle jag få höra både dig och dina systrar säga både godmorgon och godnatt varenda dag -- men jag vill inte tränga mig på eller störa, för ni är ju stora o lever era egna liv nu.

Jag älskar dig och vill att du ska ha det gott och må bra!! Jag vill att du ska trivas och ha ett hem du älskar och som du själv har inrett.



Inget elände varar för evigt, stumpan, och du kommer snart att åter ha ditt eget hem! Jag hjälper dig allt jag kan -- säg bara hur och när!

Älskälskälsk!!!

4 Lotta:

skriven

jag vet hur tomt det är hur svårt det är att tro på någon och att till slut bara kunna hoppas på sin egen livsvilja att försöka övertyga sig själv om att den en dag ska vända

5 airaM:

skriven

Jag vill att du ska veta att du kan prata med mej precis när fan du vill, om det så är mitt i natten. Jag finns på hitta.se, eniro.se och på facebook. Kärlek till dej Märtis.

Kommentera här: