Christina vaknade aldrig efter bröstoperationen

Den här morgonen började så fint, jag vaknade av att timern slagit igång klassisk musik på P2, jag klev upp, matade djuren, kokade i ett mycket harmoniskt tillstånd kaffe och stekte svärmors kantareller till frukostmackan, jag satte mig framför Malou, hon intervjuade Maud Adams -bondbruden-, jag läste söndagsreportaget i DN och bah griiiiiiinade. Nu vill jag maila DN och fråga vad fan de håller på med, nu kommer jag grina hela dagen på grund av detta. Sen tänker jag att jag förvisso kommer tänka på detta hela dagen och vara lite nedstämd, men tänk dem det gäller, de bara tänker inte på det en random dag och känner sig litte nedstämd, de lever det varje dag och den dag de bara känner sig litte nedstämd är kanske att jämföra med sinnestämningen jag befinner mig i då jag fått en stor fet lön och får unna mig att shoppa skor utan att titta på prislappen innan jag betalar. Lite den kanske. Här kommer reportaget i sin korthet:

Christina Hedlund och Benny Håkansson blir förälskade under en kompismiddag i januari 1998. Benny spelar bordtennis och Christina testar sig fram i livet. Efter en månads umgänge bestämmer de sig för att satsa på varandra. Christina har stora drömmar och tusen bollar i luften, hon studerar bland annat juridik och drömmer om att öppna ett Bed and Brekfast tillsammans med Benny på en gård i Kvarnby. Efter en tolv års lycklig relation fattar de beslutet att gifta sig sommaren 2011. Men innan Christina börjar fundera på att hitta brudklänning vill hon se sin dröm om att förstora brösten gå i uppfyllelse. David, Christinas yngre bror, är emot att utsätta sin kropp för dylika icke-verklighets-relaterade ingrepp, men vill inte förstöra stämningen kvällen då Christina tar upp det, så han förlikar sig med tanken och säger bara att jag älskar dig, men hör av dig när det är över. Och att Benny var skulle vara den som kom att finansiera ingreppet på 25 000 kronor, som en för tidig morgongåva till Christina hade kanske ingen ens kunnat föreställa sig.

Eftersom Christina vill slippa den långa väntetiden i Sverige och ha det fort överstökat bestäms att operationen ska genomföras i Polen. I efterhand skulle det visa sig att kliniken nte ens hade tillstånd att operera, av en läkare som bara var inhyrd, med bristande avtal och en sjukhuschef som senare fick sparken. Men så kommer dagen den 2:a Augusti 2010 då Christina sövs med för mycket narkos och får en för stor dos morfin strax innan hon ska vakna. Enligt läkarna har ingreppet "varit lyckat", implantaten sitter på plats och allt har gått bra, men bredvid står Benny och känner att något är fel och idag fem månader senare har alltså hon som skulle göra sig fin i bröllopsklännningen fortfarande inte vaknat. Hon har fått grava hjärnskador av den för stora dosen narkos, vårdas på ett boende i närheten av faderns bostad och ingen vet riktigt vad Christina uppfattar eller känner. Enligt svenska läkare kommer Christina "troligtvis inte att vakna igen", men familjen ser framsteg i sin dotters, systers och blivande frus kamp, såsom miner och ansiktsuttryck typiska för Christina och ibland känner Benny att de till och med får ögonkontakt. Det är först nu han förstår vilket otroligt stöd hon var i hans i liv. Och fast det är oklart ifall Christina ens uppfattar eller hör honom känner Benny hennes puls gå ner när och att hon blir lugn när han lägger sig tätt intill...

Men något så grönjävligt vidrigt! Avskyvärt! Det är svårt att greppa! Hur orkar han? Hur orkar du, Benny? Och jag kan grina livet ur mig för att jag tycker att jag är i en taskig sits, hur överlever man då något sådant här? Föreställ er traumat! Och jag vet inte vad som är värst, att uppleva det som Christina eller att stå bredvid som Benny. Hela historien är ju bara så tragisk att man vill ägna sig åt välgörande ändamål och sätta dit polska sjukhuschefer livet ut.

Nu måste jag tänka på något trevligt så att jag kan fortsätta med mitt lilla liv fyllt av problem av patetisk storlek, såsom att kycklingsoppan kanske inte blir god ifall jag är litte nedstämd och att ingredienserna då har köpts för 300 kronor i onödan. Bara för att få lite perspektiv på saker och ting. Jag högaktar dig, Benny och jag önskar att om jag en dag befinner mig i Christinas situation har en man som vårdar mig som du vårdar Christina. I evigheten Amen.



Christina och Bennys bröllopssida

"Bröstoperationen stal deras liv" - reportaget i DN

"Vård utan gränser" - reportaget i SVT:s Uppdrag Granskning
1 Ajlin:

skriven

Och jag sitter här och tycker att någon får "skylla sig själv". Får låta hur illa det vill.

2 airaM:

skriven

Ja, jag tänkte ju skriva likt Ajlin, jag...

Jag grinar åt mycket, men inte åt det här. Är man snåldum så får man skylla sej själva. Hur tragiskt det än är. Det är inte den polska läkarens fel, det är deras eget.



(Puss.)

3 David Hedlund:

skriven

Skylla sig själv...

Inte läkarens fel?

Du har då ingen koll på vad som skett! Om en läkare ger en patient smärtstillande och sövande i den mängd att det direkt är dödligt, så är inte det läkarens fel att Christinas kropp la av? Du är ju bara helt blåst.

4 Märta-Li:

skriven

Bra David!! Jag visste inte själv hur jag skulle svara på detta. Bra.

5 airaM:

skriven

Klart som fan att själva felbehandlingen är läkarens fel.

Men om man väljer att betala mindre än hälften av vad en bröstoperation kostar i Sverige (där allt går rätt till och där eftervård finns) för att man "inte orkar vänta" eller inte vill betala, ja, då tycker jag att ansvaret ligger lite på en själv också.



Var är det egna ansvaret i det här landet nu för tiden? Allt är någon annans fel. När man ska göra en sån här operation samtidigt som man ska vara dumsnål, så kanske man borde kolla upp läkare, sjukhus, eftervårdsinfo etc. Sånt gör man om man tycker att ens liv är värt något, eller?



Så, som sagt, visst är det läkarens fel. Men hon har fortfarande ett stort ansvar själv.

6 Märta-Li:

skriven

Jag vet fortfarande inte vad jag ska säga...någon som finner sig och kan komma med ett bra argument som förklarar varför man inte kan resonera så?

7 airaM:

skriven

Man kan visst resonera så. Om jag vill göra en tatuering, så går jag till en licensierad tatueringsstudio, eller så väljer jag att betala hälften så mycket hos en tjonne ute i förorten. Sen blir min tatuering infekterad och jag drar på mej en blodsjukdom för tjonnen där ute har inte använt rena instrument. Har jag inget eget ansvar i det?



Jag går på gatorna i Thailand. På ena sidan gatan finns en fin och ren restaurang, men där kostar maten nästan lika mycket som den gör i Sverig och det ska ju vara billigt i Thailand. På andra sidan gatan har vi ett sk "hål i väggen". Det är skitsmutsigt och dant, men någon annan handlade ju där, så det ska säkert inte vara någon fara. Sen får jag Hepatit C. Mitt ansvar eller kökets?



Det är okej att ta risker, men då får man ta en del av ansvaret själv. I synnerhet när det gäller något så stort som en operation. Hur kan man, som i det här fallet, inte ens märka att "företaget" som förmedlade tjänsten inte ens var ett riktigt företag? Det är inte särskilt svårt att kolla upp. Och om man inte tar sej tid eller ork att göra det - då har man inte tagit sitt eget ansvar.



Så kan man resonera.

8 Märta-Li:

skriven

Ja. Så kan man resonera! Men att därifrån som du och Ajlin skriva "man får skylla sig själv" är steget enormt, för det är rent av känslokallt. Det var inte ens ett resonemang.

9 airaM:

skriven

Ja, men du vet att det inte var så jag menade, för du vet att jag inte är en känslokall människa, utan långt därifrån. Men visst, jag kunde varit tydligare.

10 Benny Håkansson:

skriven

Tråkigt att man inte förstår ordens styrka och betydelse.... Det som är diskutioner för vissa är livet för andra...

11 Ziri Melander Selin:

skriven

Ojojoj.. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. Helt mållös. "Jag tycker syndom dig, Benny" eller "Fyfan vad hemskt!" räcker liksom inte.. Men jag säger det ändå: Fyfan vad du måste vara stark som klarar att gå igenom något sånthär, Benny.. Om alla vore som dig vore världen mycket bättre! Jag tänker på dig och Christina ofta.



Och sen hur man kan kommentera som airaM och Ajlin och sedan sova gott om nätterna förstår jag inte. Men det är ju en annan sak.

12 Lotta:

skriven

Ajlin och airaM. Jag är så glad att er "sköt dig själv och skit i andra-mentalitet" är i minoritet i detta land. Att jag har en stor mängd människor omkring mig som INTE är som ni, utan som har förmåga till empati och sunt förnuft.



Säg t ex att man är gravid. En del kollar kanske upp den förlossningsklinik som man planerar att föda på, men jag tror att de allra flesta väljer den som är närmst. Och även om man försöker hitta information om förlossningskliniken, så kanske man inte kontrollerar vården efter förlossningen. Finns det en fungerande neonatalavdelning? Var går gränserna för intag av barn på denna avdelning? Har de respiratorvård? Vet man inte vilka frågor man ska ställa så ställer man inte dem. Och även om man söker svar, så kommer man troligtvis inte få veta heller hur välfungerande stället är - även om Christina och Benny hade sökt information om kliniken i Polen så hade de INTE fått veta att uppvaket inte skulle vara ordentligt övervakat. Ingen skulle få för sig att säga till en förälder som råkat ut för komplikationer i samband med förlossningen att de får "skylla sig själva, jag grinar åt mycket men inte det här, det är inte läkarens fel det är deras egna".



Vi ska vara glada - de allra flesta förlossningar går bra. Och de allra flesta skönhetsoperationer går bra - även i Polen. Men fy skam för er som skuldbelägger folk på det sättet ni gör, men de kommentarer ni fäller. Det visar på ignorans och att man rent ut sagt är korkad. Skämmes ta mig fan!

13 carro:

skriven

Hur i hela helvetet kan ni vara så känslo kalla? Ni kanske skulle titta på programet innan ni yttrar er,nej fy fan hade jag haft er framför mig,så vet jag inte vad jag hade gjort. Försök att sätta er in i Benny,fam vänners situvation!

14 David:

skriven

Ja det sa du innan du visste vem Benny var ;)

Kommentera här: