Märta-Li Selin

Ett fenomen som Svensson har lagt sig till med och som jag verkligen har svårt att förstå mig på är detta de gör när de åker långfärdsbuss. Nu åker inte jag långfärdsbuss sådär förfärligt ofta, men när jag gör det så har jag då banne mig alltid oturen att hamna bakom någon som ska göra detta sjuka intrång i min privata sfär, nämligen att fälla ner ryggstödet till liggposition? Hallå! vill jag ropa. Knä honom eller henne riktigt hårt i nackpartiet så att ryggstödet flyger upp igen. Vi delar på utrymmet här, skulle jag ha lagt till efteråt och sett riktigt kränkt ut. Jag menar: vilka tror folk att de är? Vad hände med ta hänsyn till och respektera varandra på allmänna utrymmen? Är det inte nog jobbigt att vi tvingas sitta med några decimeters mellanrum i timtal, utan att jag ska ha dig i knäet också? Varför tror folk att det är okej att inkränkta så sjukt på någon annans space?

 

Man sitter i godan ro med en Cosmopolitan, man har fått av sin hustru, och en Pressbyrån-kaffe i näven och vips ba: men hej, bussgrannen! Kom lite närmare för all del, jag kan ju hålla tidningen framför dig, så kan vi läsa båda två? Lite huvudmassage möjligtvis? INTE INTE INTE. Och tänk ifall jag skulle vilja fälla fram sätet då, så att jag sitter lite lätt -eller för den delen svårt- framåtböjd? Varför har han framför företräde då och får fälla bak sitt innan han frågar ifall jag vill fälla fram mitt? Och tänk ifall jag måste kräkas! Hur ska jag komma åt kräkspåsen och kräkas i den utan att personen ifråga får något i håret?

 

Näej!

Svensson har blivit egoistisk. Tar för sig saker hit och dit utan att respektera medmänniskan. Jävlar vad mörkt det här inne, otroligt att man ska behöva tända lamporna mitt på dagen. Och tidigt är det också, jag vaknar ju så förbannat arla nu för tiden. Utsövd är ja åh, riktigt otrevligt! Nu ska jag sluta gnälla. Måste kräkas. Välkommen åter!