Svenskar går inte på gym och juckar inför främlingar och samtidigt har roligt

Jaha och här sitter jag i lilla mörkret. Ska snart gå ner till katterna och ta dem med ner i sängen. Det har varit varmt idag, eller hur? Jag har gått i linne inomhus sedan jag klädde på mig kl 16. Mamma glömmer att hon läste det där.

Vi har inte gjort så mycket idag, här ute i skogen.
Ankan och pappsen handlade, jag wokade nudlar med kyckling och bakade vitlöksbaguetter med örter. Jag blev faktiskt hungrig nu när jag sa det. Jag tänker dock inte ställa mig och micra mat klockan 23:46 en fredagkväll, risk finns för att det blir en vana och jag tror att då är man illa ute. Då kan man hälsa bikinin adjö i sommar. Och nej, jag menar inte att det innebär att man ska näcka på Tranviken, jag menar att man lär komma att hålla sig inomhus i sin morgonrock, alternativt på löpbandet i sina allra tajtaste träningskläder. Är jag ytlig? Jag tar alltid i mer då jag har tajta träningskläder, gör inte ni likasamma? När fettet bara dallrar, det lilla linnet glider upp och bilringen hänger utanför, man får syn på det i spegeln och bah, asså shit, och så sporrar det en till att ta i lite ytterligare extra mera. Vilken bilring!? sitter mamma och säger nu. Mamma. Alla har det. Till och med Trinny. Kanske inte bilringar, men hon har celluliter, jag har själv sett dem.



Har Susannah stånd?

På söndag är det Zumba.
Jag längtar. Jag längtar efter att få jucka och rulla med höfterna i mina allra tajtaste svarta, avlöjande träningsbyxor, inför 50 andra kvinnor och män, bara för att det är så sjukt förlösande. Man liksom känner hur ilska, irritation och allt man byggt upp under veckan sipprar ut genom varenda por och man blir flera kilo lättare om bröstet. Allt blir så mycket bättre när man bara får släppa alla spärrar och tänka på inget annat än musik och sina höfter.

Det roligaste av allt är att svenskar är stela. Svenskar går inte på gym och juckar inför främlingar och samtidigt njuter av det, de bara gör inte det. Svenskar håller med andra för att skapa harmoni i ett samtal. Det är svenskhet. Svenskhet är inte att hejdlöst kasta sig in i latinamerikanska rytmer, där höfter och tuttar flyger korsan och tvärsan över salen. Och ändå är det fullbokat varenda pass. Det är det roligaste av allt med Zumba. När den stela svensken ska ruska på brösten inför en hel klass. Hallelujah, vad bra vi är!

Kommentera här: