Och jag tycker även att våldtäktsmännen hör hemma här...
Alltså... för mig fungerar det såhär. Mycket enkelt. Vargen bor i skogen. Människan bor i sitt bostadsområde i samhället. Men ibland ligger bostadsområdet i ansluting till skogen och ibland vill även människan vara i skogen. Om inte det fungerar, d v s att vargen (som bor i skogen) inte kan hantera detta att leva bredvid människan (som bor i samhället), ja, jag är ledsen, Jeanette Setterberg och Sveriges alla varghyllande myndigheter, men då får vargen flytta. Naturligtvis ska vi ha varg i Sverige, men då får vargen uppföra sig, och att slita åt sig oskyldiga, små hundar på skogspromenader kallar inte jag för att uppföra sig. Det borde betyda att vargen ska bort. För det faktum att vargen inte attackerade kvinnan i detta fall ger oss liksom inte anledning att bara rycka på axlarna och säga jaja, det var ju tråkigt, men det var hundens fel. För vad hade hänt om hunden gått kopplad? Vad hade hänt om hunden gått kopplad, befunnit sig på vargens revir där den befann sig och kvinnan varit bredvid? Och jag menar, är det okej alltså att man inte ska kunna rasta hunden en lugn söndagsmorgon i Riala, utan att den attackeras och slits i miljoner bitar av vargar? Är det okej? Enligt Jeanette Setterberg och Svenska myndigheter verkar det vara jävligt i sin ordning.
För mig står ett samhälle för trygghet och för platsen som är mitt hem, där jag lever och vill må bra. Så oavsett om det är vargar eller ungdomsgäng som härjar i området är det ett existerande samhällsproblem som skapar otrygghet bland invånarna och som bör lösas. Att rycka på axlarna åt en hund som släpas in i skogen av vargar, med motiveringen att det var den förre som befann sig på den senares revir, är ju i princip som att rycka på axlarna åt 15 våldtagna kvinnor i Örebro, med motiveringen att de befann sig på fel på plats vid fel tidpunkt, helt enkelt. Vargar finns och våldtäktsmän finns. Båda är ett hot mot vår trygghet, men eftersom vi lever i symbios får vi lära oss undvika varandra, och så var det inget mer med det. Om Niklas Eliasson är ute mellan 21-03 på nätterna, så får jag vara ute mellan 03.01-20.59 och vara jävligt snabb hem, så vi inte stöter på varandra efter 21. Om vargen går på den sidan gångvägen får jag gå på den andra.
Jag vill veta ifall Jeanette Setterberg kan se en kvinna i ögonen, som med barnvagn och hund har blivit attackerad av vargar en harmonisk söndagmorgon på en promenad i naturen, om fårbonden Jeanette kan se henne i ögonen och ärligt säga: -Jag tycker vargen hör hemma här. För det är väl ungefär så det känns att ha attackerats av vargar, på en plats man trodde man var trygg, och fortfarande chockad fyra dagar senare slå upp morgontidningen för att mötas av den flathanden tvärs över ansiktet. Jag tycker att allt är som det ska vara, allt är i sin ordning.
Känns som om vi kan släppa lös vad som helst efter det här nu.
skriven
Jag håller med om att vi inte bör utrota någon art men att samhället måste trygga människans levande så gott det går. Vi får hoppas att polisen även sätter in resurser med att hitta de ungdomsgäng som åker omkring på kvällarna och sätter eld på bilar, moppar, skolor etc. Hade det varit lagligt att sätta ut fällor på tomten runt bilen eller huset är det inte helt omöjligt att jag gjort det. Att ha larm som tutar vid inbrott och att väktare (Sector Alarm) aldrig åkte efter larm till SOS-alarm minskar trygghetskänslan. Tack och lov att Sverige inte har i grundlagen att man får ha vapen och försvara sig med även om viss trygghetskänsla skulle öka. Att en kvinna med barnvagn och okopplad hund skulle ha med sig ett hagelgevär på promenad känns farlig om barnet är lite klåfingrigt eller bössan bränner av ett skott av misstag. Nu är det lite svårt att lära vargar och andra djur respekt för människor men jag vill allt ge både samhälle,skola och föräldrar viss skuld över ungdomars beteenden. När jag gick i skolan var man livrädd för tillsyningsläraren och stod på led när man gick in i klassrummet. Gick man och handlade på Konsum höll man öppet dörren för äldre och tilltalade dem artigt. Kommer ihåg att Sten-Åke Cederhök sken upp när man var artig samt att vi även hejade när vi sågs. I Sverige är vi stundtals mesiga och inte vågar käfta emot utan låter någon knö sig i kön. Frågar serveringspersonalen om maten är god svarar de flesta att den var god. Själv brukar jag svara hur jag uppfattar den och stundtals blir de chockade. Både ris och ros måste delas ut men vi som bor i Sverige måste se till att visa mer respekt för varandra och inte vara så himla mesiga utan kräva personlig trygghet från dem vi betalar skatt.