Jag vill inte sova, för jag vill inte vakna, för jag vill inte leva
Det allra värsta är sekundrarna efter att man just vaknat, sträcker på sig, tänker det är en fin dag, och sedan BAM. Verkligheten slår till. Kryper ihop, panikslagen, gråter, somnar, vaknar, BAM, verkligheten igen. Samma visa, morgon efter morgon, dag ut och dag in. Försöker att inte somna på kvällen, för att slippa vakna på morgonen, och få det BAM, slaget i mellangärdet, vi finns inte mer, vi älskar inte längre varann, har vi nånsin funnits och älskat för dig? Gör det dig arg att jag skriver direkt till dig? Det känns bättre för mig nämligen. Jag vet inte om du slutade läsa efter första inlägget, eller om du blivit paranoid av allt detta, men för mig betyder det inte längre något, att värna om vårt privata. Just nu gäller det överlevnad. Jag väntar mig inte att du ska förstå. Förstår du? Jag skiter i om du inte förstår.
Varje tår är för dig och varje utbrott ett bevis på hur mycket jag fortfarande älskar.
skriven
3.1 Medlem ansvarar själv för de inlägg som medlemmen publicerar på sin blogg. Medlemmen ansvarar även för innehållet i de kommentarer som besökare lämnar på medlemmens blogg. Såväl medlemmens egna inlägg som besökares kommentarer anses utgöra publicerat material ("Publicerat Material").
3.3 Publicerat Material får inte:
* kränka, hota eller förtala andra personer eller utgöra intrång i andra människors privatliv