Märta-Li tycker till

Ajlin (som jag tycker väldigt mycket om) har kommenterat och ställer sig frågande till mitt agg mot Gina Tricots modell Emanuela de Eatingdisorders, är jag avundsjuk eller vad är problemet?



Ja, jag kan förstå att det verkar som att jag är avundsjuk eftersom jag bara hackar och hackar utan att riktigt förklara varför, så här kommer mitt långa och högst personliga svar:

Eftersom jag själv, som ni säkert förstod utifrån detta inlägg, har haft en period i mitt liv då jag var mycket oätande, för att uttrycka det milt, så känner jag att jag är väldigt engagerad i sådana här anorexiglorifierande reklamkampanjer, som jag tycker att Gina Tricot just nu för. 50 kg vägde min lilla kropp då jag på utsvultna ben flyttade till huvudstaden och fann mig själv och min aptit. Men ätstörningar är ju aldrig något som försvinner, eller hur? Trots mina dagens 63 kg så finns det alltid kvar.



Min axel är lika stor som Natalias handled.



Jag skrev ett långt inlägg om medias roll i unga flickors svältande, som Småbloggskommentatorn tog upp och tyvärr kallade för långt, jag kan förvisso hålla med, men såna här saker är ju inget man sammanfattar på två rader precis.

Såhär skrev jag då: Sanningen är nog den att vi aldrig kan skydda oss mot influenser utifrån, men att vi kan välja dem.

För att fatta mig kort: För mig är det fullkomligt obegripligt hur stora modekedjor som Gina, H&M och Indiska kan låta bli att utnyttja sin unika makt att förändra något så stort. Ingen kommer sluta köpa kläder på Gina Tricot för att de låter en normalbyggd modell bära deras kläder. De har en sådan unik chans att förändra detta och så tar de den inte. Det handlar inte om att Emanuela de Eatingdisorders kanske inte alls lider av ätstörningar, att hon kanske föddes med 30 kilo undervikt, det handlar om att hon är så sjukt jävla smal och att hon pryder reklampelare från Ystad till Haparanda och att småtjejer vill bli som hon.



Jag är kanske inte beredd att gå så långt som att ge hela skulden till modebranschen, vilket jag var för ett eller två år sedan, men jag är absolut bombsäker på att de hade kunnat förändra så mycket om de bara tog chansen. Som H&M gjorde med Anna Nicole Smith gjorde i början på 90-talet. Hade jag varit en av ägarna till Gina eller H&M hade jag tveklöst hyrt in en normalbyggd modell, bara för att så att säga make a point.


Det är helt obegripligt att de inte tar chansen.

Så, nej Ajlin sötnos, jag är inte avundsjuk :) Men nu vet du varför jag tjatar.

Pöss på dej och alla andra som läser
1 Richard:

skriven

Föstår din synpunkt, kan inte än annat än hålla med. Sen, i det riktiga livet...så vill man känna annat än ben. Ali for president !

R

2 Mamsen:

skriven

Oh, min vackra kvinnliga dotter så härligt rätt du har!!! Och JAAA fram för fler modeller à la Anna Nicole Smith m.fl. så att vi får se både smala, normalbyggda och kraftiga modeller -- alltså så som kvinnor är byggda ute i verkliga livet!!!



För övrigt -- nu bloggar du minsann om BRA saker, VIKTIGA saker och det på ett mycket vederhäftigt, språkligt snyggt och retoriskt skickligt sätt!! Håll dig till den här seriösa bloggstilen oavsett om ämnet är seriöst eller inte, så kommer du att ta hem nån bloggtrofé i nån bloggtävling, det är jag säker på!! Snyggt jobbat, Märtis!! :D

3 Ida Selin:

skriven

Bra att hon vågar skriva under med namn. Dock tycker jag att det är onödigt att lämna otrevliga kommentarer.



På bilden som står på mormor och morfars piano syns det jätteväl hur smal du var Märta. Nu är du så jävla mycket finare i kroppen. Jag önskar att jag såg ut som du gör idag. Du är en förebild för mig. PUSS PÅ DIG <3

4 Ajlin:

skriven

Den var inte otrevlig, den var rolig. Märta-Li förstår nog det, vi "känner" ju varann.

5 Nattis 2.0:

skriven

Det blir verkligt när du skriver om att du också haft det. Grymt bra skrivit!



Magbloggen? 2 st magar? Ja?! Får jag?

Kommentera här: