Märta-Li gör en god gärning
Så nej!, sa jag till mormor. Jag vill ta hem den och ta hand om den.
Toka, han är stendö! sa mormor.
Jamen man kan inte kasta en blomma hur som helst, sa jag.
Så jag klippte ner den, tog hem den och nu står den i mitt vardagsrumsfönster och tinar, och jag pratar med den minst två gånger om dagen.
Är du vaken lilla blomman? viskar jag. En gång på morgonen och en gång på kvällen.
Och den blir så glad, så glad när den känner värmen från min andedräkt. Så den sträcker ut ett litet blad och så viskar den tillbaka med sin ynkliga stämma: jag är vaken! Tack för att du räddade mig! Sen somnar den om igen.
Är du vaken lilla blomman?
skriven
Jävligt värdefull. Man slutar fan aldrig förvånas heller.