Märta-Li gör en god gärning

Det var så att jag sprang med mormor över deras bakgård och så bad hon mig hämta en planta som stod på altanen och frös, så skulle hon kasta den i komposten. Men då var det ju bara så att när jag lyfte upp den där stelfrusna, lilla blomman så connectade vi. Jag bara kunde inte kasta det lilla livet. Stelfrusen och övergiven.

nej!, sa jag till mormor. Jag vill ta hem den och ta hand om den.

Toka, han är stendö! sa mormor.

Jamen man kan inte kasta en blomma hur som helst, sa jag.

Så jag klippte ner den, tog hem den och nu står den i mitt vardagsrumsfönster och tinar, och jag pratar med den minst två gånger om dagen.

Är du vaken lilla blomman? viskar jag. En gång på morgonen och en gång på kvällen.

Och den blir så glad, så glad när den känner värmen från min andedräkt. Så den sträcker ut ett litet blad och så viskar den tillbaka med sin ynkliga stämma: jag är vaken! Tack för att du räddade mig! Sen somnar den om igen.





Är du vaken lilla blomman?
1 Sofie:

skriven

Jävligt värdefull. Man slutar fan aldrig förvånas heller.

2 Mamsen:

skriven

Oh, den blomman kommer att leva och tacksamt grönska - kanske t.o.m. blomma! Vattna inte för ofta, utan låt den torka ut rejält mellan vattningarna, så ska du se att den tar sig.

Varmhjärtat och omtänksamt, stumpan!!

3 Ziri:

skriven

Hörrrr du vem som viskarrrr i ditt örrra?

4 Ida Selin:

skriven

hahahahhahah jag dör! du skriver så jävla bra märta! :D

Kommentera här: